Fru talman! När det gäller kärnkraft, uranbrytning och slutförvaring är det självklart så att någonstans måste bränslet komma ifrån. Det jag tycker att det vi kan titta på är vårt eget statligt ägda Vattenfall. De har väldigt tydliga regler för arbetsmiljö och miljökonsekvenser för de företag och länder som de köper sitt uran ifrån.
Jag tycker att man kan jämföra med fairtrade, att vi som konsumenter också ska ställa krav på våra energibolag. De ska redovisa vilka miljökrav de har och hur de följer upp dem. Vi har ett ansvar som konsumenter att se till detta. Vi i riksdagen har ett ansvar att se till att Vattenfall följer sina miljökrav när det gäller uranbrytning.
När vi pratar om nyinvesteringar i tredje och fjärde generationens kärnkraft vet vi att det som i dag anses vara ett kärnkraftsavfall kan användas som ett kärnkraftsbränsle i de nya reaktorerna. Därför är det väldigt viktigt att vi när vi tar hand om dagens kärnkraftsavfall gör det på ett sådant sätt att vi kan kontrollera det, hämta tillbaka det och återanvända det. När vi återanvänder det minskar också andelen avfall, och därför är det väldigt bra att tekniken på kärnkraftsområdet nu går framåt.
När det gäller faran för att uranet ska hamna i fel händer delar jag Kent Perssons oro. Därför tycker jag att det är väldigt bra att vi här i Sverige har bra kontroll på hur vi ska ställa högre krav, att vi ska veta var kärnkraftsavfallet finns och att vi ska vara beredda att hämta tillbaka det och återanvända det som nytt bränsle i våra nya kärnkraftsanläggningar, om det nu blir så att våra företag ser att det är ekonomiskt bärande att bygga nya reaktorer för att ersätta de befintliga, gamla reaktorerna.