Herr talman! Jag tror att Bengt-Ola Ryttar har
missuppfattat vad moderat politik och moderat
ideologi innefattar. Det är självklart att vi i Sverige
måste ha trygghetssystem som gör att människor
känner trygghet, men dessa trygghetssystem får
inte vara så övergenerösa att de missbrukas och
skapar stora problem för produktion och annat.
Det har ju nu även Socialdemokraterna i viss mån
tvingats inse. På vissa områden kan man kanske
t.o.m. i stor utsträckning lämna detta till de
enskilda att själva lösa. Det är fullt möjligt. Men i
många avseenden handlar det om att vi faktiskt inte
tolererar att människor blir s.k. free riders och litar
på att vi ändå kommer att hantera deras situation
utan att de bidrar till att hjälpa andra när det
behövs.
Ett sådant här system krävs alltså, men sedan kan
man självfallet diskutera omfattning och nivå och
de problem som en alltför stor omfattning och
alltför höga nivåer leder till.
Jag konstaterar att kommunerna måste ta sitt
ansvar i de här sociala frågorna. Det är självklart.
De måste ställa upp på att hantera de kostnader
som jag har redovisat på det sätt som gäller.
Detta har inte direkt med kreditförlusterna i
bostadsföretagen att göra. Om ett företag får hyra
ut tomma lägenheter minskar ju de facto
förlusterna. Det är alldeles uppenbart. Det gäller
även kreditförlusterna i den finansiella sektorn.
Jag kan inte bekräfta det Lars Stjernkvist uppger.
Jag kan bara konstatera att jag inte har någon
anledning att ifrågasätta de konkreta uppgifterna
från Nyköping. Jag känner inte till förhållandena.
Men det finns problem, och det är därför vi har
tillsatt en arbetsgrupp.
Jag tror att tvångsåtgärder kan motverka sitt eget
syfte och skapa spänningar som tidigare inte fanns
och vidmakthålla spänningar. Jag är instinktivt
negativ till detta. Den ekonomiska verkligheten
bör gå att klara av. Det gör man exempelvis på ett
utmärkt sätt i den kommun där min mor bor --
Östra Göinge i Kristianstads län. Såvitt jag förstår
fungerar integreringen på ett bra sätt.
Det finns naturligtvis alltid de som har synpunkter
på var den ena eller den andra bor någonstans. Det
finns enskilda människor som kanske har fördomar,
om man nu skall använda det uttrycket. Detta är ett
problem i största allmänhet. Det är en rädsla man
kan se litet varstans. Det löser vi inte med
tvångsåtgärder, utan de kan tvärtom förvärra det
hela.
Jag är ganska övertygad om att man kan hantera
den ekonomiska delen. Den andra måste bli
upplysning och hantering på ett vettigt sätt. Vi löser
i varje fall inte problemet genom att kommunerna
får annorlunda regler för de av dem ägda
bostadsföretagen. Det löser inte problemet.
Arbetsgruppen är tillsatt just för att följa
utvecklingen och föreslå åtgärder. Vi skall då
självfallet pröva dessa åtgärder.