Herr talman! Först har vi frågan om förändringarna
i a-kassan. De är ett led i planen för
budgetsaneringen för att minska kostnaderna. Det
är också fråga om att utsträcka
arbetslöshetsförsäkringen till de många som inte
har omfattats av den tidigare. Detta är något som
förbättrar den kommunala ekonomin. Det är en
fråga som vi egentligen inte skall diskutera i denna
debatt.
Jag vill naturligtvis inte, Lars Stjernkvist, att alla de
som har sociala eller ekonomiska problem skall
hänvisas till speciella bostäder. Den frågan kan vi
lämna därhän.
Vi diskuterar egentligen två olika
problemställningar. Den ena är rent ekonomisk.
Den andra gäller de fördomar som kan finnas i vissa
fall och hur det skall hanteras.
Låt oss först titta på ekonomin. Lars Stjernkvist tog
upp problemen med olika grupper som kommer till
Sverige. Det kan finnas en rädsla. Det är sådant
som jag med ett brett begrepp kallar för fördomar.
Det är inte rimligt att i fråga om de ekonomiska
problemen -- det menar nog inte Lars Stjernkvist
heller -- ha speciella bättre villkor för byggande osv.
för en viss kategori bostadsföretag för att de skall
ta ansvar. Ansvaret ligger hos kommunerna. De
måste ta ansvar, och de skall ta ansvar. Vi skall
minska behovet för dem att ta ansvar genom att så
småningom vända den negativa utvecklingen i
industriproduktionen och övrigt -- till följd av allt
sådant vi har diskuterat i andra sammanhang -- från
slutet av 80-talet och framåt. Men när det behovet
sedan finns är det nödvändigt för kommunerna att
ta sitt ansvar. Då får kostnaderna hanteras och
garantier lämnas. Skyldigheter måste självfallet
hanteras.
Den andra frågan är alltid svårare att besvara. Det
är svårt att riktigt klara ut det hela. Naturligtvis
krävs attitydförändringar, informations- och
upplysningsverksamhet. Men för att få denna
bredd har denna grupp tillsatts. Jag vill notera att
det finns företrädare för Socialstyrelsen, Boverket,
kommunerna, fastighetsägarna och regeringen
genom Finans- och Socialdepartementen. Förutom
att följa utvecklingen skall de dessutom
fortlöpande bedöma om några särskilda åtgärder
behöver vidtas och vid behov ge förslag till sådana
åtgärder. Det finns ett instrument för att följa
denna utveckling.
I fråga om den ekonomiska sidan är de medel som
Lars Stjernkvist pekade på inte speciellt
tillämpliga. De skulle snarare bli farliga eftersom
det skulle bli en ''overkill''. Det innebär att vissa får
andra ekonomiska förutsättningar just för att de
bor i hus ägda av ett visst bostadsföretag. Det är ett
av problemen på marknaden. Inte minst kan vi se
på de problem de kommunala bostadsföretagen
har. De trodde att de var osårbara. Men det var de
inte.