Herr talman! Även i den här debatten hänvisar Bo
Lundgren till den inflationsbekämpande politik
som skall leda till lägre räntor. I den föregående
debatten poängterade han starkt att man inte får
utsätta landet för budgetförsvagningar, eftersom
man då riskerar att räntan löper i väg.
Jag vill bara påminna om att man dag för dag får
köpa sig majoritet i riksdagen. Man köper av Ny
demokrati. Det är ingen bra förutsättning för att nå
de mål som Bo Lundgren redovisar.
När det gäller tillgången på bostäder finns det en
grupp som far mycket illa. Det framgår av en
rapport som i dagarna har publicerats från
byggforskningen. Den visar att under det
förkättrade 1980-talet förbättrades ungdomarnas
bostadsstandard mycket markant. Under 1990-talet
sker en minst lika markant försämring av
ungdomarnas bostadsstandard. Harry Staaf talade i
den föregående debatten om ungdomsboendet och
dess behov.
Bo Lundgren sade i sitt svar att SABO och
Fastighetsägareförbundet kräver kommunala
garantier för att de skall kunna tillhandahålla de
bostäder som behövs på bostadsmarknaden. Men
är det realistiskt att tro att kommunerna kommer
att gå in med ytterligare garantier när de redan har
så omfattande åtaganden och där risken är
uppenbar att det hela faller ut i form av ett
betalningsansvar för dem? Lägger man därtill vad
effekten av försämringarna i a-kassan kan innebära
för de kommunala ekonomierna, tror jag att
utrymmet för ytterligare åtaganden från
kommunernas sida är utomordentligt litet.
Det är bra att regeringen har tillsatt denna
arbetsgrupp. Men felet i regeringens direktiv är att
det krävs ansvar från fastighetsägare och
kommuner. Regeringen måste först ta sitt ansvar.
Först då går det att räkna med ansvar från andra
aktörer. Det kan jämställas med självmord om de
skulle göra något annat.