Herr talman! Magdalena Andersson började med att på ett väldigt bra sätt beskriva precis det som jag själv tog upp: Vi har i vårt land en grundläggande princip som innebär att den som marknadsför har rätten på sin sida och den som är utsatt för marknadsföringen hela tiden måste gå i försvarsställning. Visst har vi en mängd olika Nixregister, som Magdalena Andersson beskrev väldigt väl. Det finns en hel del egenåtgärder som man kan vidta.
Men man kan diskutera om det är rätt grundsyn. Visst, så ser det ut i dag i vårt land, och det gör det väl i de flesta länder. Men vi står inför en situation där vi måste försöka effektivisera och göra våra liv lite smartare. Vi måste försöka se till att vi sparar energi. Vi måste spara på råvaror och resurser. Vi är snart sju miljarder människor på jorden, och fler verkar det bli. Då gäller det att tänka efter före och vara lite smartare.
Jag tror att det alltid är smartare att stämma i bäcken. Det är smartare att ingripa före. Därför tycker jag att det vore mycket bättre om vi hade den omvända presumtionen när det gäller friheten att sprida sitt budskap till hem och hushåll. Det borde inte vara så fritt. Vi kan i stället ha en norm som säger till exempel att jag som konsument kan fylla i eller kryssa i någonting när jag går till butiken och handlar. De som jag har kryssat för kan då få skicka information till mitt hem, min telefon eller något sådant. På det sättet skulle vi både minska den skada som vi menar att överdriven marknadsföring medför och även göra mycket annan nytta. Vad säger Magdalena Andersson om det?