Herr talman! Vi ska nu debattera civilutskottets motionsbetänkande om konsumentpolitiska och konsumenträttsliga frågor.
Jag väljer att lyfta fram de frågor som vi har reservationer om, nämligen obeställd reklam och telefonförsäljning, reklam riktad till barn och lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 3 om reklam riktad till barn, men jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer.
För många småföretagare är oseriösa telefonförsäljare ett stort problem. Ofta saknar de småföretagare som drabbas den kunskap och de resurser som krävs för att bemöta felaktiga krav från telefonförsäljare. Deras situation är i många avseenden jämförbar med enskilda konsumenters. En konsument som köper en vara via telefon, Internet eller postorder har enligt distans- och hemförsäljningslagen 14 dagars ångerrätt. Någon motsvarande lagreglerad ångerrätt finns inte för näringsidkare. Vi tycker att det är positivt att man inom branschen ingått en överenskommelse om etiska regler som ska gälla vid samtal till näringsidkare i marknadsföringssyfte. Den innebär bland annat sju dagars ångerrätt vid handel mellan företag. Vi anser dock att ytterligare åtgärder behövs för att förbättra skyddet även för företagare. Bland annat bör en lagreglerad ångerrätt införas för företagare vid köp av varor via postorder, Internet och telefon.
Det kan till exempel handla om att ett företag ringer upp egenföretagare och upplyser om att deras bindningstid på telefonabonnemanget gått ut. Sedan erbjuds de att teckna ett nytt avtal där en ny telefon ingår. De här försäljarna lovar guld och gröna skogar och uppger att de ringer från en operatör när de i själva verket är återförsäljare. Det kan för en småföretagare handla om stora utgifter.
Småföretagare är också målgruppen för oseriösa katalogföretag. Ett inspelat samtal kan leda till ett bindande avtal. Småföretagaren blir uppringd av en säljare som spelar in samtalet. Den första frågan är alltid ett påstående som det går att svara ja på. Varför? I efterhand klipper säljaren ihop den inspelade intervjun och kan hävda att det gäller ett avtal som båda parter kommit överens om. Då är det lilla ordet ja användbart.
Efter några dagar kommer en faktura som kanske ska vara betald inom 30 dagar eller till och med snabbare. I annat fall lämnas den till inkasso, står det.
För många småföretagare är blotta tanken att hamna hos ett inkassoföretag rena skräcken, varför de ofta betalar. Det är därför inte heller någon slump att det är just småföretagare och föreningar som dessa oseriösa försäljare kontaktar.
Enligt vår mening bör regeringen göra en översyn av relevant lagstiftning och återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar.
Herr talman! Vi har också märkt att marknadsföring som vänder sig till barn blir allt aggressivare och mer omfattande. På olika sätt smygs det in reklam för olika varor och tjänster riktade till barn. I sin marknadsföring till barn använder sig företag ofta av säljfrämjande åtgärder som utdelning av leksaker, gratiserbjudanden, tidningsutskick, utfärdande av så kallade medlemskort och pysselaktiviteter. Det är också allt vanligare att produkter marknadsförs i handeln och placeras till exempel i varuhus på ett sådant sätt att barn och unga konsumenter lockas till påverkan och köp.
Även barns matvanor påverkas i hög grad av aggressiv marknadsföring av snabbmat, godis, läsk och andra livsmedel, ofta med hög fett- och sockerhalt. Ofta har förpackningarna figurer och färgsättningar som riktar sig just till barn.
Reklamen i tv, i tidningar och på affischer ute på stan påverkar barns och ungdomars uppfattning om sitt utseende och skapar en orealistisk självbild för många barn och ungdomar. Inte sällan kan ökad konsumtion av olika produkter vara till nackdel både för barnens psykiska och fysiska hälsa.
Visserligen förbjuder 2008 års marknadsföringslag direkta köpuppmaningar som riktar sig till barn. Men enligt vår mening bör ytterligare åtgärder vidtas för att skydda barn från en alltför stark exponering.
Vi anser också att regelverket mot denna form av reklam bör förstärkas utan att det införs ett totalförbud mot reklam riktad till barn. Enligt vår mening bör regeringen utreda möjligheten att införa en regel i marknadsföringslagen som ålägger näringsidkare att beakta barns allmänna utsatthet i kommersiella sammanhang.
Vi anser även att regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att fortlöpande följa upp reklam som riktar sig till barn samt att övervaka att lagar och riktlinjer följs vid marknadsföring som riktar sig just till barn.
Herr talman! I dessa tider när barnfattigdomen ökar och klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste barnfamiljerna ökar finns det ytterligare aspekter på just denna fråga. Barn möts på ännu fler ställen av det som de måste avstå från och inte har råd till, och klyftorna ökar ännu mer. Vi vet att barn som växer upp i fattigdom diskrimineras och får sämre utbildning, sämre hälsa, sämre möjligheter till fritidsaktiviteter och måste kanske avstå från nödvändiga saker som nya glasögon och kanske från att åka med på skolresa eller åka bort på sommarlovet med mera.
Jag ska citera från Rädda Barnens rapport
Barnfattigdom i Sverige
. Där säger en ensamstående mamma följande:
"Pengarna räcker aldrig, i höstas köpte min dotter själv sin vinterjacka för födelsedagspengar. Så är det ofta, jag kan inte ge dem ens det de måste ha. De går i gympaskor hela vintern oftast."
Vad har detta med reklam att göra? Jo, därför att saker som kanske är mer onyttiga frestar barnen. Man vill vara likadan som kompisarna. Därför tycker jag att detta hänger ihop. Det ökar klyftorna än mer mellan barnen.
Reklam som förmedlar en könsstereotyp bild till vuxna, barn och ungdomar är inte heller önskvärt i ett samhälle som strävar efter ökad jämställdhet och alla människors lika värde. Det är enligt vår mening viktigt att frågan om könsdiskriminerande reklam uppmärksammas.
Därför anser vi att regeringen nu ska återuppta beredningen av utredningen
Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella meddelanden
. Denna utredning föreslog en lagstiftning som vi tycker ska övervägas. Vi tycker också att Konsumentombudsmannen skulle kunna göra en kartläggning som skulle kunna tas med i denna utredning, och regeringen skulle kunna återkomma till riksdagen med en lagstiftning.
Sammanfattningsvis tycker vi socialdemokrater att regeringspartierna även på detta område på ett bättre sätt skulle stå upp för såväl barn som småföretagare men också på jämställdhetens område och stå emot de råa marknadskrafter som jag också har beskrivit i dessa olika fall.
Det finns alltså mer att göra på de områden som jag här har beskrivit.