Fru talman! Det var ett lugnande och kanske ett oroande besked i Patrik Karlsons svar.
Dels menar han att det inte handlar om bristande vandel om det händer en gång att det uppdagas att en person har tagit skulder i ditt namn och du inte kan bevisa att det ligger till på det sättet. Om du inte kan bevisa att han till exempel har lyckats lista ut koden till ditt bank-id och använt sig av det bakom din rygg vid upprepade tillfällen ska det i sig alltså inte kunna leda till att det ses som bristande vandel.
Dels följer Patrik Karlson sedan upp med att man rimligen borde kunna bevisa att så har skett. Det är här som det blir väldigt svårt för människor. De kan inte alltid bevisa att till exempel en annan person har tagit lån i deras namn.
Nu ska det inte längre vara ställt då bortom rimligt tvivel att det verkligen är du som med uppsåt att inte betala de här lånen har tagit dem. Utan nu gäller lägre beviskrav. Om man har en förväntan på människor att de ska kunna bevisa att det inte var de är jag genuint orolig för att den här lagstiftningen riskerar att få förödande konsekvenser för enskilda människor som just inte kan bevisa det.
I en domstolsprocess i brottmål är det åklagaren som ska bevisa bortom rimligt tvivel. Men här kommer individen själv att behöva bevisa sin oskuld och att det inte var man själv som tog lånen, inte hade ont uppsåt eller inte hade uppsåt att inte betala. Det här adderar ett väldigt stort lager av rättsosäkerhet ovanpå de andra lagren som vi har talat om i dag.