Herr talman! Att bli av med sitt uppehållstillstånd i Sverige och bli utvisad härifrån är en konsekvens som för många är långt värre än att få böter eller till och med hamna i fängelse. Om du till exempel har dina rötter i talibanernas Afghanistan innebär ett utvisningsbeslut inte bara att du blir av med ditt hem, behöver rycka upp barnen från skolan och måste sluta ditt arbete. Det innebär också att du och din familj tvingas anpassa er efter talibanernas extremistiska värderingar och levnadssätt. Du förväntas bland annat förtrycka kvinnor och till punkt och pricka följa reglerna i en kultur av angiveri där minsta avvikande beteende kan leda till att du blir anmäld.
Det är alltså mycket långtgående konsekvenser man kan drabbas av om man utifrån den nya lagen bedöms ha bristande vandel. När det handlar om så allvarliga konsekvenser för enskilda människor är det otroligt viktigt att det finns rättssäkerhet och förutsebarhet i lagstiftningen, att man kan försvara sig inför en domstol och att beviskraven är högt ställda.
Men, Viktor Wärnick, här har ni valt ganska låga beviskrav, inte som i brottmål: bortom rimligt tvivel. Det införs heller ingen absolut rätt att försvara sig med till exempel en advokat inför en domstol. Hur har ni tänkt?