Fru talman! Det gläder mig att så många ledamö-
ter är intresserade av det spännande ämne som vi nu
skall debattera, nämligen videokonferens i rättegång.
Till att börja med skall jag yrka bifall till reserva-
tion 1.
Vi har avstyrkt regeringens proposition om att på
försök införa videokonferens i rättegång. Jag tror att
det är mycket väsentligt att man värnar rättssäkerhe-
ten runt det rättsliga förfarandet. Jag tycker mig under
min tid i riksdagen ha uppmärksammat att man av
kostnadsskäl tummar på rättssäkerheten.
En rättegång enligt svensk rätt präglas av munt-
lighet, närhet och omedelbarhet. Detta kräver alltså
en fysisk närvaro av alla deltagare. Varje avsteg från
detta är en försämring. Jag kan inte se att vi i vårt
samhälle inte har ekonomi att kunna upprätthålla
höga principer när det gäller rättegångar.
Det står någonstans att vi måste tillgodogöra oss
modern teknik. Vi har för några minuter sedan upp-
levt vad som kan hända med modern teknik. Det är
alltså en hel mängd tekniska problem kring detta.
Men det är inte skälet till att man skall avvisa det här
förslaget, utan det är att det mänskliga mötet är unikt.
Det är alldeles oerhört värdefullt just i en rättegång,
där man skall skipa rätt. Det är inte fråga om någon
förvaltning, utan man skall skipa rätt.
När man skall skipa rätt spelar det ingen roll om
det är ett litet mål eller ett stort mål. För den som
berörs av rättegången är det alltid väldigt väsentligt
och viktigt. Att då ha videokonferens eller telefon-
konferens är helt förkastligt.
Måste man tumma på de här principerna tycker
jag att man lika gärna kan ta steget fullt ut och helt
enkelt använda skriftliga utsagor som certifieras. Det
är egentligen lika mycket värt som att hålla på med en
telefonkonferens eller en videokonferens.
Man åberopar näringslivet i det här sammanhang-
et. Jag kan hälsa att i näringslivet förekommer inte
videokonferenser när det är någonting som är på
allvar. Tekniskt obetydliga ting kan man kommunice-
ra via de här vägarna, men när man skall göra upp
affärer och det är någonting viktigt som behöver
avhandlas, då träffas man. De videoapparater som
finns på olika kontor används nästan aldrig. Jag tyck-
er inte heller det är någonting att lyfta in i det här
sammanhanget. För övrigt har inte näringslivet ett
dugg med rättskipning att göra.
Det finns all anledning i världen att upprätthålla
de här principerna med stor fasthet. Det är klart att
jag är lite besviken över att vi är de enda som står på
rättssäkerhetens sida och över huvud taget på rätts-
ordningens sida. Jag tycker att det här är helt oaccep-
tabla intrång i säkerhetsfrågorna.
Vi brukar säga att ett papper aldrig rodnar. Det är
ett skäl till att man inte skall ha vittnesutsagor i skrift.
Förvaltningsprocessen är så pass torftig. Men det blir
inte bättre av att man har videokonferens. Man kan
inte se om någon rodnar där heller. Alla de här ele-
menten som vi utstrålar när vi träffas dödas i det
sammanhanget. Det här skall vi inte hålla på med. Jag
hoppas att den här försöksperioden vidimerar att det
här inte är en väg som vi skall gå.
Jag kan bara nämna, eftersom jag har kollat upp
detta lite grann sedan förra gången jag blev så där
riktigt upprörd. Det var när vi skulle ha delgivning
via posten. Vi vet alla att posten inte alltid kommer
fram. Mycket riktigt har det inträffat rättsförluster i
de sammanhangen. Jag kan inte se varför vi skall gå
in på den här vägen och tumma på sådana här prin-
ciper.
Fru talman! Med detta tackar jag för mig.