Fru talman! Alla som lyssnade på den här debatten kunde höra att Peter Persson med en exemplarisk noggrannhet gick förbi de 133 miljarderna, hur de hade uppstått. Det var inte ett ord om detta.
Jag är också indignerad men inte alls på den grund som Peter Persson gör gällande. Jag är indignerad över att Peter Persson får det till att jag skulle försvara skattefusk eller bidragsfusk eller någonting sådant. Jag gör inte det. Det gör inte mina vänner i Alliansen heller. Så enkelt är det.
Raimo Pärssinen kommer säkert att tala om hur man ska ta itu med taxinäringen. Där kan man också diskutera om vi har nått ända fram. Det kan jag medge. Men Peter Persson påstår gång efter annan att vi skulle försvara skattefusk. Det är andemeningen i vad du säger. Det är inte sant. Jag godtar inte det, att jag vid ett enda tillfälle skulle ha godtagit skattefusk i den här kammaren.
För att styrka någonting läser Peter Persson ur Dagens Nyheter från den 27 januari om något utredningsförslag. Ska vi svara för detta utredningsförslag? Någon ordning får det väl ändå vara, Peter Persson!
Man kan mycket väl diskutera den här frågan, som jag inte känner till. Jag har inte tagit ställning till denna fråga. Det har säkert inte Peter Persson heller gjort. Men varför ska vi svara för andra saker än detta?
Peter Persson! Nu har du två minuter på dig. Jag skulle vilja ställa en enda fråga till dig: Hur kunde de här 133 miljarderna, eller något mindre, uppstå under de år som ni var ansvariga? Ville ni detta? Nej, det tror jag inte. Jag ska gärna svara åt Peter Persson också. Jag tror inte att ni ville detta. Det var en effekt av att man hade ett system där människor fann att det på många håll var orimliga skattesatser. Jag tror inte att de här människorna ville fuska.
Allra sist, fru talman, ska jag säga något om ROT-avdraget. När man tar upp ROT-avdraget måste man ställa frågan, oavsett vem som har använt det: Kommer det eller kommer det inte att bli fler människor som ställs utanför arbetsmarknaden?