Fru talman! Nej, det tänker jag inte göra, och jag ska berätta varför. Jag tycker att anledningen till att det har kunnat bli så här, koncernbildning och så vidare, det är ett bekymmer. Det kan jag hålla med om.
Men det största bekymret, fru talman, är något helt annat, nämligen att produktiviteten och uppfinningsrikedomen och allt möjligt inom den offentliga sektorn har varit för dålig. På det viset har det kunnat uppstå ett sådant här behov. Det är klart att man kan förbjuda det, men den verkliga lösningen ligger någon annanstans, och det var det jag ville säga med exemplet Adolf Fredrik som kom redan 1939: Får man inte en ökad produktivitet och uppfinningsrikedom, ökad frihet och ett ökat ansvar för den egna personalen inom de kommunala och landstingskommunala verksamheterna så kommer man inte att kunna konkurrera på det här sättet.
Vad man ska göra först menar jag är en ideologisk fråga. Det finns väldigt många saker som görs i väldigt många landsting, men jag tror inte att man skulle ha hjälp av Jacob Johnson. Däremot har jag stort hopp om att det finns många socialdemokrater som tycker att det är bra med nya alternativ och valfrihet för patienterna och eleverna och deras lärare.
Valfrihet, fru talman, det är inget ord som med lätthet - även om jag inte säger aldrig någonsin - kommer över Jacob Johnsons läppar. Men de här eleverna och patienterna har ju valt ett alternativ som de tycker är bättre, och det tror jag är vettigt. Lösningen ligger därför i att den offentliga sektorn måste bli mycket bättre på att tillfredsställa de behov som finns.