Fru talman! Efter detta brandtal för varför vi ska hjälpas åt gemensamt i gemensamma angelägenheter, varför det är viktigt att se till att vissa inte åker snålskjuts på andra och fuska med skatten och varför vi måste se till att ha ett offensivt arbete mot skattefusk finns det inte så mycket att tillägga på denna punkt. Jag konstaterar helt enkelt att Miljöpartiet står bakom det rödgröna tiopunktsprogrammet mot skattefusk.
I stället tänker jag försöka vidga perspektivet lite och prata mer om fattiga länders problem med skattefusk och kapitalflykt.
Man beräknar att varje år försvinner 850-1 000 miljarder oregistrerade dollar från fattiga länder till OECD-länder och så kallade skatteparadis. Det är typ tio gånger det globala biståndet. Det är klart att dessa pengar skulle kunna göra ganska mycket nytta i de här länderna om de fick komma in som skattepengar där. Därför är det angeläget att Sverige inte bara engagerar sig mot skattefusk i Sverige utan också i fattiga länder. På senare tid har Sverige kunnat sluta informationsutbytesavtal med en rad så kallade skatteparadis - inte helt utan påtryckningar förvisso, men det går framåt. För många fattiga länder som inte riktigt har resurser för att förhandla fram sådana här avtal och skicka in uppgifter för att begära att få ut informationen skulle det vara till stor hjälp om vi i större utsträckning gick över till multilaterala avtal med automatiskt informationsarbete. Det är någonting som Sverige borde verka för.
Jag tycker också att Sverige borde verka för obligatorisk land-för-land-redovisning för internationella storföretag så att de åläggs att rapportera vilka vinster de gör och vad de betalar i skatt i varje land för sig. Det skulle försvåra för dem att som i dag hålla på att skyffla runt vinsterna inom koncernen utifrån var det är mest skattemässigt gynnsamt.
Sedan tänkte jag ta chansen att prata om en annan fråga som kanske ligger lite utanför det vi normalt pratar om i skatteutskottet. Vi har också ansvaret för folkbokföringen och personnumren. Personnumren är i dag kodade på kön; den näst sista siffran är udda för män och jämn för kvinnor. Det är praktiskt för statistikinsamlingen så att man kan få könsuppdelad statistik, vilket är helt nödvändigt i ett ojämställt samhälle som dagens.
Problemet uppstår när det handlar om människor som inte passar in i detta system där man är antingen man eller kvinna. Det kan handla om intersexuella, det vill säga personer som föds med könsorgan eller kromosomuppsättning som inte är entydigt manliga eller kvinnliga. Det kan också handla om vissa transidentifierade personer som inte identifierar sig som antingen man eller kvinna utan kanske som både och eller antingen eller. För denna grupp blir personnummersystemet ett problem.
I Sydafrika finns redan i dag ett juridiskt kön vid sidan om man och kvinna som är jämställt med dessa två alternativ. När Indien och Nepal i år genomför sina folkräkningar finns det också ett tredje alternativ vid sidan av man och kvinna. Jag tycker att även Sverige borde undersöka om det finns möjligheter att införa ett tredje kön. Jag är medveten om att det kan bli problematiskt för statistikinsamlingen, och jag vet att de utredningar som tidigare har tittat på folkbokföring och personnummer inte har föreslagit någon förändring på denna punkt. Men de har å andra sidan inte heller riktigt haft i uppdrag att titta på frågan ur ett transperspektiv. Jag tycker att det vore bra om man åtminstone kunde undersöka frågan. Det kan finnas möjligheter som man inte har tittat på. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 5.