Fru talman! Som ni har hört av de tidigare inläggen i debatten har oppositionens reservationer handlat om skattefel, skattefusk, skatteflykt och Skatteverkets resurser för att komma åt undangömda pengar i olika skatteparadis. Hela debatten har faktiskt hittills handlat om detta skattefusk.
Det är naturligtvis väldigt viktigt för tilltron och respekten för den svenska skattelagstiftningen att Skatteverket kan följa upp efterlevnaden av gällande lagar. Vi har givetvis alla ett ansvar att solidariskt bidra till vår gemensamma välfärd, och som ni också hörde i tidigare inlägg, till exempel från Fredrik Schulte, så beskrev han väldigt tydligt vad den borgerliga regeringen har vidtagit för åtgärder.
Det är mängder med åtgärder för att komma åt skattefusk. Det är kravet på kassaregister, det är oanmälda kontroller, det är omvänd moms, det är personalliggare med mera, för att inte tala om att Sverige faktiskt är bland de bästa och flitigaste när det gäller att teckna informationsutbytesavtal för att komma åt undangömda pengar i skatteparadis.
Denna fråga verkligen har vänts ut och in. För att skattemoralen ska upprätthållas är det då också självklart viktigt att ärliga företagare ska slippa konkurrera med oärliga skattesmitare. Det är också viktigt att hitta en balans i hanteringen av företagare i denna jakt på uppsåtliga skattefuskare. Regeringen kom förra året med en länge efterlängtad proposition med tio reformförslag för ett förbättrat trygghetssystem för företagare på socialförsäkringsområdet. De har successivt trätt i kraft under sommaren 2010, men det återstår fortfarande områden där framför allt småföretagare känner sig otrygga, utlämnade och utsatta.
Skatteområdet är tyvärr ett sådant område. I motionsbetänkandet som vi här debatterar som handlar om taxering, skattebetalning och folkbokföring har jag själv med en motion om rättssäkerhet för företagare. Trots att Skatteverket av privatpersoner upplevs som en mycket serviceinriktad och tillmötesgående myndighet finns det företagare som tyvärr upplever sig misstänkliggjorda i kontakter med Skatteverket.
Det finns givetvis väldigt bra och hjälpsamma tjänstemän och handläggare på flera av landets kontor, men det finns dess värre också sådana som i mötena med företagare verkar ha siktet väldigt tydligt inställt på att det kan förekomma skattefusk. Det kan det givetvis, men fokus ska inte alltid i alla sammanhang vara sådant.
Många nya företagare kan känna en osäkerhet inför redovisningar och deklarationer och kan behöva stöd och hjälp för att undvika att göra misstag. Om det blir misstag måste det ändå finnas en förståelse för mänskliga brister utan att det omedelbart leder till skatterättsliga påföljder.
I ett litet företag där företagaren ofta är den som ensam sköter administrationen är organisationen också väldigt sårbar vid sjukdom. En allvarlig sjukdom, till exempel en stroke eller cancer, kan vara en förklarlig orsak till att en redovisning eller en inbetalning till Skatteverket eller Bolagsverket inte kommer in till angivet datum. En sådan orsak, som i alla andra sammanhang skulle betraktas som en skälig orsak till fördröjning, kan av skattemyndigheten betraktas som en kriminell handling och därför straffas med skattetillägg eller förseningsavgift, beroende på vilken inställning man har från myndighetens sida givetvis.
Företagarförbundet menar att det varje år drivs ett antal företag i konkurs på felaktiga grunder. Det är klart att drivs de i konkurs tappar vi arbetstillfällen. Vi tappar företaget och vi tappar företagets anställdas möjlighet att försörja sig. Det behöver finnas en respekt i hanteringen.
Att försöka få rätt mot en statlig myndighet är också ofta en komplicerad, kostsam och tidsödande process. Bevisfrågor i skatteprocesser måste kunna vara jämförbara med beviskraven inom straffrätten. Det finns företagare som upplever att det inte är så i dag.
I skattelagstiftningens kap. 15, skattebetalningslagen, görs det undantag för skattetillägg och förseningsavgift endast om den skattskyldige har avlidit. Undantaget för kontrollavgiften är att den inte ska tas ut om säljaren har avlidit. Jag tycker att det borde vara möjligt att stifta lagar som gör skillnad på om en förseelse har sin grund i uppsåt eller om en förseelse har sin grund i sjukdom eller annat som har varit svårt att påverka för den enskilde. Ska flera våga starta och driva företag får de inte hindras av rädslan att göra fel.
Fru talman! Min motion i denna fråga är en av dem som enligt utskottets förslag kommer att avslås. Jag kan acceptera utskottets ställningstagande eftersom jag sedan i höstas, när jag skrev den här motionen, har blivit medveten om att regeringen den 13 februari i år har skickat ut en lagrådsremiss som är baserad på Skatteförfarandeutredningens 1 500 sidor tjocka dokument. Efter att ha fått tillfälle att kika i denna mycket omfattande papperslunta vet jag att det finns förslag om enklare och tydligare regler och viktiga förbättringar på rättssäkerhetsområdet för skattskyldiga.
Skulle det mot förmodan fattas något inom lagstiftningen för att rättssäkerheten ska stärkas kommer det att ges tillfälle att debattera dessa frågor i samband med behandlingen av en proposition efter det att Lagrådet har behandlat frågan.
Sedan är förstås den upplevda rättssäkerheten också beroende av tillämpningen av gällande lagar, både nuvarande och kommande. Där får jag sätta min tilltro till att Skatteverket ser över hur frågorna hanteras på kontoren från norr till söder i Sveriges avlånga land.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)