Herr talman! Enligt riksdagens regler svarade jag
på de frågor som hade ställts, Ewa Zetterberg. Jag
håller fullständigt med om att det finns anledning att
vidga debatten i dag. Det har ju också de som har gått
in i debatten gjort. Jag kan också konstatera att det i
Sveriges riksdag verkligen finns representanter som
väl känner till denna region, vilket denna kvartett är
ett gott uttryck för.
Det som nu pågår i Centralafrika är en katastrof av
enorma mått. Det gäller naturligtvis den etniska kon-
flikten i sig, men också den flyktingkatastrof som har
inträffat. Den har nu pågått i bra mycket över en
vecka, och omvärlden har ännu så länge inte kunnat
hitta någon bra lösning på den. I medierna sägs t.o.m.
att över en miljon flyktingar bara är borta. Man vet
inte var de finns, och man kan inte nå dem med hu-
manitärt stöd. Denna situation är så akut att den na-
turligtvis måste hanteras först. Även om interpellatio-
nen handlar specifikt om Burundi är det alldeles rätt
som debattdeltagarna säger: Man måste se frågorna i
ett sammanhang - i det större geografiska och histo-
riska sammanhang som länderna i regionen har till-
sammans.
Detta var också mycket tydligt när jag diskuterade
de här frågorna under min resa i södra Afrika, i Na-
mibia, Angola och Sydafrika. Man är mycket orolig
även för de vidare implikationer som detta kan få.
Vad gör vi då från svensk sida? Sverige har en
hög profil i det här området med ett humanitärt bi-
stånd på 200 miljoner under det år som har gått och
med personer på plats. Där har ju Kristina Svensson
utmärkt sig på ett positivt sätt. Vi skall fortsätta med
det aktiva engagemanget.
Sedan kan vi agera via EU. Jag har deltagit i ett
utrikesministermöte inom EU där vi i början av kon-
flikten såg till att det finns humanitärt stöd från EU.
Nu kan det ju dess värre inte komma fram, men vi har
förvissat oss om att det finns att tillgå. När vi förstod
att det skulle bli svårigheter med att få fram det sände
vi ned EU:s speciella representant för det här området
för att på plats försöka åstadkomma en politisk lös-
ning. Han åker nu i skytteltrafik mellan Kigali och
Kinshasa för att försöka åstadkomma detta. I dag är
det ett biståndsministermöte inom EU där man skall
försöka hitta nya lösningar.
EU gör alltså mycket, men det är klart att detta
även är en fråga för FN:s säkerhetsråd. Det är en
global fråga. Det är en fråga för OAU, den afrikanska
enhetsorganisationen. Vi måste ta itu med detta på
både lång och kort sikt. Det måste bli vapenvila. Det
måste nu skapas säkra korridorer för det humanitära
biståndet, säkra zoner för flyktingarna och rätt för
flyktingar att återvända till Rwanda. Det finns mycket
lärdom att dra av detta när vi väl har klarat av det
akuta. En lärdom är att vi måste ägna oss åt det före-
byggande arbetet mycket mer. Vi får inte bara se detta
som en etnisk konflikt. Det handlar om mänskliga
rättigheter, fattigdom och tillgång till jord för männi-
skorna där. Det skapar och underbygger den här typen
av konflikter.