Fru talman! Först vill jag tacka för svaret på några
angelägna och viktiga frågor som gäller både miljö,
bistånd och mänskliga rättigheter. Jag är glad att
biståndsministern kan meddela att situationen för ön
Vozrozhdeniye nu är en internationellt prioriterad
fråga såväl i regionen som i regionens samverkan
med Amerika. Den ön är, som jag skrev i interpella-
tionen, en tickande bomb som vid en explosion kan få
ödesdigra konsekvenser för både människor, djur och
natur.
Fru talman! Saneringsarbetet på ön behöver, vad
jag förstår, påskyndas med tanke på all den militära
materiel som har skrotats där, dvs. de biologiska och
kemiska produkter som finns där som rester av för-
söksverksamhet och produktion. Situationen är, vad
jag förstår, mycket allvarlig. Därför är det nu angelä-
get att det snarast kommer till konkreta resultat av
den uzbekisk-amerikanska överenskommelsen. En-
bart undertecknande av avtal förbättrar som bekant
inte situationen för regionens invånare. Jag hoppas
verkligen att regeringen fortsätter att bevaka frågan.
I fråga om själv Aralsjön säger visserligen minis-
tern att "stora insatser görs redan av olika internatio-
nella organisationer både för att motverka katastro-
fens effekter och för att förbättra de berörda männi-
skornas liv och försörjningsmöjligheter". Det är möj-
ligt att det är stora och många aktiviteter på gång för
att få Aralsjön på fötter igen, men det jag saknar i
detta arbete är en samordning mellan de olika aktö-
rerna.
Trots att det plöjs ned massor med pengar för att
restaurera Aralsjön kommer sällan några resultatrap-
porter. Vad har de olika projekten lett till? De rapp-
orter som ges visar att Aralsjön blir allt mindre, män-
niskorna runt sjön allt sjukare och de sociala proble-
men alltfler.
Min fråga är då: Finns det en sammanhållen akti-
vitetsplan för Aralsjöns restaurering? Jag har en be-
stämd känsla av att de många i olika projekt indragna
biståndsorganen drar åt olika håll och verkar efter
sina egna intentioner. Jag är glad om jag har fel och
om biståndsministern i så fall kan bekräfta det. Om
inte, vidhåller jag fortfarande att det behövs en på
internationell nivå sammanhållen aktivitetsplan för
arbetet med att restaurera Aralsjön och dess tillflöden.
Det som är positivt i sammanhanget är att de be-
rörda staterna runt Aralsjön nu försöker samarbeta för
att om möjligt lösa de politiska problemen i området.
I anslutning till det undrar jag om och i så fall hur den
svenska regeringen bistår de olika länderna runt sjön
för att i demokratisk ordning försöka lösa Aralsjöns
problem. Såvitt jag kan förstå behöver de länderna
både konkreta och humanitära insatser men också råd
och utbildning i demokratiskt handlande.
Innebär ministerns hänvisning till världstoppmötet
om miljö och hållbar utveckling som kommer att
hållas i Johannesburg i månadsskiftet augus-
ti/september i år att Aralsjön ska behandlas där? Blir
det i så fall som en enskild punkt på dagordningen,
som en parentes eller som en bisats? Vilka förslag
och krav kommer regeringen i så fall att ställa för att
världens länder i samverkan ska enas om en restaure-
ringsplan för Aralsjön? Om nu andra länder inte tyck-
er att frågan om Aralsjökatastrofen är så viktig, pla-
nerar regeringen då att på något annat sätt lyfta fram
frågan i debatten på världstoppmötet?