Fru talman! Som svar på den sista frågan vill jag
med en viss kraft understryka att jag delar Margareta
Viklunds bedömning att vi får akta oss för att före-
ställa oss att saker som inträffar på ett visst geogra-
fiskt avstånd inte angår oss. Det är naturligtvis inte
alls på det sättet utan tvärtom.
Vad som utmärker den värld vi nu lever i är att
saker som inträffar i en del av världen har konsekven-
ser för oss alla. Det är någonting som understryks
väldigt ofta, och det är det som är bakgrunden till vår
debatt i dag liksom till den aktivitet som har bedrivits.
Jag ska inte på något sätt försvara det som har in-
träffat eller inte har inträffat i denna region när det
gäller att vända utvecklingen för Aralsjön och städa
efter de fruktansvärda förbrytelser mot miljön som
Sovjetväldet i området har inneburit. Det kunde vara
klädsamt om de som en gång försvarade detta sam-
hällssystem kunde framträda och förklara det. Den
gruppen tillhör varken Margareta Viklund eller jag, så
vi kan vara lugna.
När det gäller den samlade handlingsplanen var
det jag försökte säga i mitt svar att både EU och de
internationella organen försöker understödja de an-
strängningar som sker i området för att få till stånd en
samlad insats för att vända denna utveckling. Det har
visserligen skapats en institution för att understödja
detta, men ska man vara sannfärdig måste man också
medge eller klara ut att det finns olika intressen hos
de berörda länderna, som har försvårat genomföran-
det av en sådan handlingsplan.
I modernt bistånds- och utvecklingstänkande över
huvud taget tror jag att ägarskap är oerhört viktigt. Vi
som trots allt inte är direkt berörda, oavsett om vi är
långt borta eller nära, må vara på plats på grund av
internationell solidaritet och därför att vi bör samver-
ka för att skapa en bättre värld. Men vi kan aldrig
åstadkomma något - oavsett om det gäller lilla Sveri-
ge, det betydligt större EU eller det internationella
samfundet - om det inte skapas en grundläggande
enighet i området dessa fem länder emellan.
Här tror jag att det är en utveckling på gång. Det
har gått bättre. Men anledningen till att det har sak-
nats en samlad attack är skilda intressen hos dessa
länder.
För detta kan inte Sverige och inte heller EU vara
ansvarigt. Vi kan däremot försöka underlätta samver-
kan. Det gör vi i den regionstrategi som vi har gett
Sida i uppdrag att utarbeta. Där understryker vi just
det som Margareta Viklund säger. Skapandet av de-
mokratiska institutioner, värnet för mänskliga rättig-
heter och jämställdhet mellan könen är viktiga ut-
gångspunkter i vårt framtida arbete tillsammans med
länderna i Centralasien.
På det sättet har vi velat befordra just den demo-
kratiska samverkan som Margareta Viklund och jag
uppenbarligen är överens om måste till för att miljön
ska kunna förbättras, en rimlig, dräglig och hälso-
bringande tillvaro för människorna i området ska
kunna skapas och all grogrund för extremism och
terrorism, som vi annars riskerar, ska kunna undvikas.