Fru talman! Jag har en fråga till jämställdhetsmi-
nister Margareta Winberg.
I dag kan man läsa i tidningarna ett uttalande av
Barbro Dahlbom-Hall, konsult i ledarskapsfrågor och
utsedd till årets kvinnliga ledare, om att det relativt
sett är värre i Sverige när det gäller jämställdheten än
på många andra ställen i världen. Vi är bra på lagar
och jämställdhetsförordningar, men tyvärr är vi
mycket sämre på att få det att fungera i verkligheten.
Vi har många fina lagar i dag som vi kan luta oss
emot. Det finns varvade politiska listor, vi har en
jämställd regering och vi anser oss vara det mest
jämställda landet i världen. Kanske är det så, men
attityderna till flickor/kvinnor är på många håll i
samhället inte särskilt positiva. Det finns mycket som
pekar på det. Många av de unga kvinnorna upplever i
dag ett kvinnohat som vi äldre kvinnor inte har kom-
mit i närheten av, sägs det i debatten.
Har jämställdhetsministern några planer på att ar-
beta just med attityderna till flickor och kvinnor, och i
så fall hur? Hur skall vi få en jämställdhet som utgår
från människors lika värde? Hur kan vi jobba vidare
med dessa frågor regionalt och lokalt?