Fru talman! Jag läste också denna artikel. Men
vad man får komma ihåg är att det rör sig om en en-
skild persons uppfattning och kan som sådan inte
göra anspråk på att vara av vetenskaplig kvalitet.
Därför får man nog ta Barbro Dahlbom-Halls alldeles
privata åsikter med en nya salt. Men visst kan vi kän-
na igen oss i en del av vad hon säger.
Jag vill dock påminna om att Sverige av FN flera
gånger under 90-talet har utsetts till världens mest
jämställda land. Det betyder inte att vi är jämställda,
men i jämförelse med alla andra länder i världen är vi
nummer ett. Det tycker jag är värt att säga och på-
minna om. Ibland har vi en förmåga att klä oss i säck
och aska, och det behöver vi verkligen inte göra i det
här fallet.
Det handlar om representation och om hur kvin-
nor har det med jobben, som är grunden för jäm-
ställdhet, och där ligger vi i topp. Men det är klart att
det återstår väldigt mycket att göra.
Beträffande Barbro Dahlbom-Halls tes att vissa
saker finns också i praktiken, man att de unga kvin-
norna utsätts för trakasserier i form av benämningar
och tillmälen som ingen, vare sig kvinnor, män,
flickor eller pojkar skall behöva höra, är det ju ett
verkligt problem att språket och tonen har blivit råare
än tidigare.
Regeringen har haft en mycket stor konferens om
detta som hette Motbilden, där olika organisationer
och myndigheter fick presentera vad de hade på gång
och vad de planerade att göra, och det var ganska
mycket.