Herr talman! Jag tycker faktiskt att vi ska följa praxis i riksdagen och säga herr och fru talman. Men det var inte det vi skulle prata om nu.
Jag har en fråga till Pernilla Stålhammar. Regeringen och Miljöpartiet vill föra en feministisk utrikespolitik, även inom området biståndet. Det verkar som att även allianspartierna i utskottet är överens. Att kämpa för lika rättigheter, som Pernilla Stålhammar har tagit upp i sitt anförande, för män och kvinnor, demokrati och jämställdhet i andra länder är bra. Där är vi absolut överens. Det sker allvarliga övergrepp mot kvinnor och flickor i utvecklingsländer. Det ska vi kämpa mot.
Men feminism kan vara så mycket mer. Det finns många inriktningar inom feminismen. I Sverige har feminismen utvecklats till något som jag menar inte står för verklig frihet för kvinnor och män och lika rättigheter utan snarare till och med mansfientlighet. Politiker ska bestämma vad som är bäst för män och kvinnor när de ska ut i arbetslivet, inte tro på föräldrars förmåga att ta hand om sina barn, stå för den mest liberala abortpolitiken i Europa och att begrepp som familj och äktenskap ska upplösas.
Vad är det för typ av feministisk politik som ska föras i utrikespolitiken, menar Miljöpartiet, som också finns företrätt i regeringen?