Herr talman och ärade ledamöter! Jag vill börja med att tacka för alla inlägg. Jag tycker att det är oerhört värdefullt att vi i Sverige har en så levande och initierad debatt om biståndsfrågorna och ett stöd för Sveriges viktiga utvecklingspolitik. Det gäller inte alla länder i Europa och inte alla rika länder. Vi ska vara stolta över vårt engagemang.
Ärade ledamöter! Vi står i dag vid ett historiskt vägskäl. De beslut vi under de närmaste åren fattar i Sverige och på den internationella arenan kommer att ha en avgörande betydelse för vilket samhälle och vilken värld vi lämnar efter oss till kommande generationer. Det handlar dock också om vilken värld vi som sitter här i kammaren kommer att bli gamla i.
Enastående framsteg har gjorts under de senaste decennierna. Världen över har miljontals människor lyfts ur fattigdom och lidande. Hopplöshet och umbäranden har förbytts mot en tillvaro av drägliga livsvillkor, optimism och framtidstro. Millenniemålet att halvera fattigdomen är faktiskt uppnått, och nästan 90 procent av världens befolkning har i dag tillgång till rent vatten. Nio av tio barn börjar i dag skolan, och den globala mödradödligheten har minskat med 45 procent sedan 1990. I många utvecklingsländer är en ny medelklass på stark frammarsch.
Det här är framgångar vi alla kan glädjas åt och vara stolta över att ha bidragit till, bland annat genom vårt svenska bistånd och utvecklingssamarbete. Om det är något som millenniemålen och de senaste decenniernas utvecklingssamarbete har visat är det detta: När världens länder går samman för en gemensam sak kan vi uppnå enastående resultat. Vi kan göra världen bättre, mer anständig, mänskligare och varmare.
Min vision är en värld där det traditionella biståndet inte längre behövs, men innan det kan bli verklighet återstår mycket arbete. Trots de framsteg vi har gjort vet vi nämligen att nästan en miljard människor i världen fortfarande går hungriga och att drygt lika många lever i extrem fattigdom, både materiellt och i form av total maktlöshet, utslagning och stigmatisering. Vi vet att 800 kvinnor om dagen dör i samband med graviditet och förlossningar, och vi vet att skillnaderna och klyftorna mellan och inom länder nu ökar i stället för att minska.
Vi vet att situationen söder om Sahara, i synnerhet i de sviktande staterna, leder till mänskligt lidande och global osäkerhet. Vi vet att ojämlikheten är ett av vår tids största problem, vilket har inskärpts i rapport efter rapport från World Economic Forum, OECD och FN-organen.
Vi har i dag en situation i världen där det inte sedan andra världskriget varit så många människor på flykt. Syrienkonflikten beskrivs nu av FN som den värsta humanitära katastrofen i vår tid. Ebolautbrottet i Västafrika skördar tusentals offer och visar på den exceptionella sårbarheten i samhällen som härjas av krig, konflikter, fattigdom och korruption. Det internationella samfundets förmåga och vilja att avhjälpa denna situation innan katastrofen var ett faktum har lämnat mycket övrigt att önska.
Vid sidan av dessa utmaningar talar forskarsamhället om att vi gått in i en ny geologisk tidsålder, antropocen, där människans påverkan på miljön sker med en sådan omfattning och hastighet att det saknar historiskt motstycke. Vi människor har nu blivit den kraft som mest präglar planetens livsförutsättningar. En världsekonomi som inte gör någon skillnad mellan socialt inkluderande, hållbar tillväxt och ohållbar tillväxt, som ständigt knaprar på jorden ändliga naturresurser och oåterkalleligt producerar sopor, driver livsuppehållande ekologiska system mot kritiska planetära gränser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Två tredjedelar av de ekosystem vi är beroende av för vår överlevnad är allvarligt hotade. Produktionen och konsumtionen slukar 50 procent mer naturresurser jämfört med för 30 år sedan, och sopberget fördubblas på bara tio år. Återhämtningstakten för de förnybara resurser som mänskligheten förbrukar under ett år är nu ett och ett halvt år. Vi skulle alltså behöva ett och ett halvt jordklot för att i dag försörja jordens befolkning på ett hållbart sätt.
De ekonomiska och ekologiska systemen befinner sig på kollisionskurs. Att svara upp mot den utmaningen är en fråga inte minst för oss i Sverige, som ledare i den globala utvecklingspolitiken och trovärdiga aktörer i den globala klimatfrågan. Den globala uppvärmningen kommer att föra med sig dramatiska konsekvenser för vår framtid om den inte hejdas. Klimatförändringar riskerar att slå särskilt hårt mot världens fattiga och mot de senaste decenniernas framgångar på utvecklingsområdet. Vi vet att de globala koldioxidutsläppen fortsätter att öka år efter år.
I den rapport som FN:s högnivåpanel för post-2015-agendan publicerade förra året drog man den skarpa slutsatsen att om vi inte lyckas bromsa klimatförändringen kommer vi inte heller att lyckas utrota fattigdomen i världen. Därför går fattigdomsbekämpning och ett progressivt klimatarbete hand i hand. I denna sammansatta situation, som rymmer både stora möjligheter och allvarliga risker, kan behovet av en kraftfull och solidarisk bistånds- och utvecklingspolitik inte underskattas. Världsfattigdomens utrotande är inom räckhåll för oss. Det är en historisk möjlighet, och det är vår moraliska skyldighet att ta vara på den i kraft av den mänsklighet vi delar med varandra.
Nästa år, 2015, ges Sverige möjlighet att vara en stark röst för internationell utveckling och solidaritet med världens fattiga och utsatta samtidigt som det internationella samfundet ges möjlighet att gå samman med ett tydligt gemensamt åtagande. Financing for development-konferensen äger rum i Addis Abeba i sommar och toppmötet i FN:s generalförsamling i september, då målen för den nya globala utvecklingsagendan ska beslutas, och sedan har vi klimattoppmötet i Paris.
Aldrig förr har världen haft en så komplex agenda på bordet under ett och samma år, skrev FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon i den syntesrapport om de nya utvecklingsmålen som publicerades för två veckor sedan. Resultaten från dessa tre internationella sammankomster kommer att påverka den globala utvecklingen på ett avgörande sätt under lång tid. Vi har därför under 2015 möjlighet att åstadkomma en genomgripande positiv global förändring för ett värdigt liv för våra medmänniskor i andra länder och för en samhällsutveckling som varaktigt vårdar den planet vi har att leva på.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Som Sveriges biståndsminister kommer jag att göra mitt yttersta för att verka för skarpa beslut och åtaganden inom ramen för dessa processer. Jag kommer att göra mitt yttersta för att stärka och utveckla bistånds- och utvecklingspolitikens andra områden i samarbete med riksdagens ledamöter, organisationer i det civila samhället och näringslivet. Jag kommer att se över och omarbeta den biståndspolitiska inriktningen för att åtgärda de brister som identifierats både innehållsligt och processmässigt. Jag kommer till exempel att initiera en nystart för PGU, politik för global utveckling, och i samarbete med andra departement verka för en samstämmig utvecklingspolitik, ett tydligt fattigdomsfokus och en skarp miljö- och klimatpolitik. Jag kommer att verka för att ytterligare klimatsäkra biståndspolitiken på en rad centrala områden.
Jag kommer också att fortsätta att utveckla överenskommelsen med civilsamhällets organisationer, ett viktigt initiativ som bland annat den tidigare biståndsministern Hillevi Engström var med och startade. Jag kommer att ta fram en ny infokomstrategi och bredda den inriktning som föreligger i dag. Infokomstödet ska inte bara informera om biståndets resultat utan också användas till att levandegöra debatt och dialog. Civilsamhällets organisationer är inte bara ett instrument för demokratin utan en självklar del av demokratin.
När vi sitter i riksdagens kammare kan det ibland framstå som om det viktigaste uppdraget för oss folkvalda inte är att lösa problem utan att skapa så många som möjligt för våra motståndare. Jag menar att vi alla här på allvar måste höja blicken och inse vidden av de globala utmaningar vi tillsammans har att hantera. Därför är jag innerligt glad att vi har en stark enighet, över blockgränsen, om enprocentsmålet och om betydelsen av humanitära insatser både på plats i biståndsländerna och här hemma i form av ett generöst flyktingmottagande.
Under min tid som EU-parlamentariker lyckades vi över partigränserna komma överens om en förändring av EU:s fiskeripolitik, en förändring som var absolut nödvändig om vi skulle kunna ha levande hav eller något fiske kvar att tala om i framtiden. Det är en framgång som jag är stolt över och som jag tar med mig som bevis på att vi i den politiska sfären kan vara pragmatiska och samarbeta för att åstadkomma verklig förändring.
Jag är oerhört stolt över att Miljöpartiet och Socialdemokraterna i vår regeringsbudget enades om 500 miljoner kronor i additionella medel till den gröna klimatfonden 2015. Att vi gjorde det, exakt det som utvecklingsländerna bett oss göra, så att biståndspengar inte ska försvinna till klimatinvesteringar, innebar ett internationellt genombrott för klimatfinansieringen. När Sverige i Berlin utlovade 4 miljarder kronor till 2020 och därmed blev största bidragsgivare per capita banade det väg för att fler länder drog sitt strå till stacken. Men med den budget som nu föreligger är pengarna borta, och vi tvingas skära i det traditionella biståndet för att hålla våra internationella löften. Pengar som kunde ha gått till humanitärt bistånd, till viktigt jämställdhets- och demokratiarbete, till institutionsbyggande och hälsovård försvinner nu.
Jag hade hellre sett en enighet beträffande principen om additionalitet så att vi inte, som nu, hade behövt skära ned 500 miljoner på biståndet. Jag inbjuder de partier som internt i regeringsställning stred för principen om additionalitet att i framtida budgetförhandlingar prioritera global rättvisa högre än borgerlig endräkt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
År 2015 utgör en unik möjlighet att få till stånd internationella överenskommelser som tydligt står på de fattigas och utsattas sida, att för första gången förverkliga en genuint hållbar samhällsekonomi, att lägga fast en kurs för våra samhällen som inte äventyrar klimatet och livet på jorden som vi känner det. Låt oss ta den möjligheten tillsammans!
I detta anförande instämde Kenneth G Forslund (S).