Herr talman! I det betänkande som vi nu skall
behandla -- om ersättning och bidrag till
konstnärer -- finns det två reservationer från oss
socialdemokrater. Jag vill, herr talman, börja med
att yrka bifall till dessa två reservationer.
I dag står kulturfrågorna på dagordningen. En
framgångsrik kulturpolitik är omöjlig utan
fullödiga konstnärliga insatser. Att garantera
konstnärer goda arbetsbetingelser och
inkomstmöjligheter är därför en mycket central
uppgift. Jag vill, herr talman, med bestämdhet
hävda att utan konstnärer blir det ingen konst!
Kulturarbetarna/konstnärerna har i dag en mycket
svår situation. Det är svårt att få arbete inom det
egna yrket för att klara uppehället.
Arbetslöshetssiffrorna inom kulturområdet är
chockerande.
Den möjlighet som konstnärer av olika slag har haft
då det gäller att få en inkomst genom att t.ex.
arbeta i studieförbunden har också krympt. Vi
socialdemokrater kan bara beklaga att tidigare
beslut här i kammaren innebär att bidragen till
studieförbunden minskar. Vi socialdemokrater vet
att en satsning på studieförbunden också är en
satsning på kulturarbetarna. Den borgerliga
regeringen tycks inte ha ambitionen att stödja våra
konstnärers vilja till en egen inkomst!
Sedan kan vi naturligtvis ställa oss frågan: Är man
arbetslös som författare, bildkonstnär eller
skulptör? Vissa konstnärer kan vara svåra att
placera in i de vanliga arbetsmarknadsbegreppen.
Vi kan dock i dag konstatera att många konstnärer
är inkomstlösa. Där det tidigare har lagts ned tid
och pengar på att sprida kultur skärs anslagen ned.
Vi har hört oroande rapporter om skolornas
beställningar av exempelvis teater och konserter.
Jag vill påstå att kulturen har fått stryka på foten i
''Europas bästa skola''. Konstnärer i fria grupper
har allt svårare att hitta arbetstillfällen.
Regionmusiken får färre beställningar, och
författarbesöken minskar och har snart försvunnit.
Följden av den borgerliga politiken blir
inkomstlösa konstnärer.
Konstnärernas villkor måste diskuteras. Vi
socialdemokrater har i en motion krävt att frågan
om en egenavgiftsfond för kulturskapare tas upp till
behandling i Kulturutredningen. Jag förutsätter att
denna för landets konstnärer så viktiga fråga nu får
en grundlig behandling. Det vore intressant att
höra om Rose-Marie Frebran, som skall upp i
talarstolen senare, och hennes borgerliga kolleger
är villiga att arbeta för en egenavgiftsfond.
Herr talman! Med anledning bl.a. av den situation
som nu råder vill vi socialdemokrater öka anslaget
Bidrag till konstnärer med 5 miljoner kronor. Detta
förslag skulle innbära en kraftig förstärkning av
möjligheterna att ge stöd till författare,
översättare, dramatiker, bild- och formkonstnärer
och scen- och filmkonstnärer. Dessutom innebär ett
ökat anslag väsentligt större möjligheter för dessa
grupper att delta i internationella kulturutbyten,
vilket i dessa tider är mycket angeläget.
Jag skulle särskilt vilja uppmärksamma en fråga
som berör upphovsmän på musikområdet, musiker
och sångare.
Alltför länge har dessa yrkesutövare väntat på att
frågan om ersättning vid användning av musikalier
på bibliotek skulle lösas. Riksdagen har tidigare
behandlat ett förslag om ett system för
biblioteksersättning liknande det ersättningssystem
som gäller för författare och översättare.
Riksmötet 1990/91 uttalade att denna reform borde
genomföras. Nuvarande regerings föredragande
har inte hörsammat denna beställning från
riksdagen. I den första budgetpropositionen var
argumentet att den ekonomiska situationen gjorde
det omöjligt att genomföra reformen. I den senaste
budgetpropositionen hänvisas till utredningen om
kulturpolitiken.
Vi socialdemokrater förutsätter att utredningen
kommer att behandla frågan om ersättning vid
användning av musikalier på bibliotek.
I avvaktan på utredningen föreslår vi att man
utökar de särskilda insatserna för upphovsmän på
musikområdet samt musiker och sångare med 2
miljoner kronor inom ramen för den höjning av
anslaget Bidrag till konstnärer som vi föreslår.
I vår motion finns det också förslag om
förbättringar av upphovsrätten för musiker,
sångare, skådespelare, dansare och andra artister.
Herr talman! Låt mig få uppehålla mig vid en fråga
som har blivit mycket aktuell, nämligen den om
representationen i Bildkonstnärsfonden. Jag är
väldigt glad över att kulturministern finns här i
kammaren. Jag undrar om förslaget inte från
början är en missuppfattning. Jag skulle gärna vilja
ha svar på frågan om varför kulturministern anser
det nödvändigt att frånta
konstnärsorganisationerna deras rätt att utse
styrelserepresentanter i Bildkonstnärsfonden.
I över tio år har Konstnärernas riksorganisation --
KRO -- Konsthanverkare och industriformgivare --
KIF -- Föreningen svenska tecknare och Svenska
fotografernas förbund utsett styrelserepresentanter
till Bildkonstnärsfonden. Denna fond beslutar om
visningsersättning till konstnärer.
Varför vill kulturministern inte längre erkänna
upphovsmännens rätt att fördela sina egna
ersättningsmedel?
Bildkonstnärsfonden har att fördela ersättning och
bidrag till konstnärer. Enligt förordningen om
Sveriges bildkonstnärsfond anvisar staten årligen
medel som ersättning åt bild- och formkonstnärer
för de konstnärliga verk i offentliga institutioners
ägo som visas för allmänheten eller används på
annat allmännyttigt sätt.
Till skillnad från de bidragsgivande arbetsgrupper
som också finns inom Konstnärsnämnden har
Bildkonstnärsfonden som jag ser det en
ersättningsdel att förvalta. Det är helt självklart för
oss socialdemokrater att intresseorganisationerna
skall vara med och besluta över sina egna pengar.
Det tycks som om regeringen försöker förvandla
ersättning till bidrag genom att ta bort
upphovsmännens rätt att fördela sin egen
lagstadgade ersättning.
Herr talman! Ett sådant förslag måste avslås.
Det är för mig en gåta att de borgerliga
representanterna i utskottet instämmer i det som
sägs i förslaget. Anser ni verkligen att den regel
som gällt sedan 1982 nu skall upphöra? Varför
anser ni det, om ni nu gör det? Det är inte nog med
att konstnärerna i Sverige är inkomstlösa. Nu skall
också deras inflytande över egna medel försvinna.
Herr talman! Till sist skulle jag vilja rikta en fråga
till Ny demokratis representant.
Ni i Ny demokrati har vid behandling av olika
kulturfrågor genomgående hänvisat till pågående
utredningar. Det kan jag förstå. Men nu är ni
plötsligt beredda att ändra er i en fråga. Vad är det
som gör att ni just i denna fråga inte vill invänta
utredningens betänkande? Anser ni inte att
yrkesutövande konstnärer har rätt att fördela sina
egna inkomster?
Herr talman! Ett stöd till konstnärerna innebär ett
rikare och mer omväxlande liv för oss alla. Det
inopportuna, udda och utmanande håller
demokratin levande. Konstnärerna behövs i vårt
samhälle, och vi måste visa förtroende för dem.