Herr talman! Det Elisabeth Persson tog upp sist i
sitt anförande gäller en principfråga. Det är fråga
om att inte ha inbyggda risker och inbyggda
intressekonflikter. Det är inte nödvändigt att kunna
påvisa uppenbara felsteg för att man skall kunna
ändra på något, det känner säkert Elisabeth
Persson till.
Jag vet inte riktigt om det var de ekonomiska
aspekter som jag anlade som Elisabeth Persson
åsyftade när hon talade om att jag tog till
brösttoner. Jag tar i när det gäller vårt ansvar för
statsbudgeten. Om vi inte ens i den här kammaren
fattar vad en ökande statsskuld och ett
budgetunderskott år efter år betyder, hur allvarligt
det är och att våra barn kan få ''förmånen'' att
framöver betala lika mycket i skatt som vi, utan att
få ut ett öre för det, utan att med de skattepengarna
bara betala av våra skulder, då är det skrämmande.
Det är därför jag säger att vi i den här kammaren
måste ha respekt för miljonerna.
Jag ser fram emot att riksdagen i stor enighet skall
fatta beslut om en ny ordning för
budgetbehandlingen, så att beslut först fattas om
ramarna och man sedan får lov att hålla sig inom
dem. Detta är ett måste, och jag hoppas att vi
senare kommer att fatta det beslutet.