Herr talman! Jag trodde att jag skulle hålla mitt sista anförande denna mandatperiod i måndags. Men så blev det inte.
Herr talman! Offentlighetsprincipen, tryck- och yttrandefriheten och den personliga integriteten är grundstenar i en demokrati. Det är något som vi verkligen måste värna om i dag och i morgon.
I detta betänkande om ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning via Internet vill regeringen nu göra ändringar som framför allt försvårar och sätter gränser för journalistiskt arbete, vilket inte precis rimmar med tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen.
Det är lätt att tycka att de föreslagna förändringarna i kreditupplysningslagen inte är speciellt stora. Men det stämmer inte när det gäller till exempel att granska oss här i kammaren.
Om detta förslag går igenom sätter vi milt sagt käppar i hjulet för journalisternas samhälleliga uppgift, vilket i sin tur naturligtvis leder till att allmänheten inte kommer att kunna få full insyn i den politiska och ekonomiska makten. Det är inte acceptabelt.
Oavsett om många av er inte anser att det innebär några större förändringar om vi i denna riksdag antar det förslag som ligger på bordet i dag vill jag säga följande till er: Till synes små små steg leder oftast till en större urholkning, och innan vi vet ordet av har den blivit så stor att den kanske inte går att förändra. Det är risken när dessa små tassande steg tas. Det är risken när man inte ser till en helhet.
För oss i Vänsterpartiet är den personliga integriteten enormt viktig. Men vi kan inte genomdriva en lagändring som försvårar och hindrar att vi i denna kammare granskas. Vi kan inte heller ställa oss bakom ett förslag som man också kan ifrågasätta om det är i enlighet med våra grundlagar.
JK har, som vi har hört tidigare, yttrat sig om detta och menar att det saknas förutsättningar för att med stöd av den så kallade delegationsbestämmelsen genomföra dessa lagändringar utan att först ändra i vår grundlag.
När en sådan tung instans som JK har lämnat dessa invändningar, varför stannar man då inte upp och ser över frågan en gång till och ser detta i en helhet? Nej, det gör inte regeringen. Man tuffar på som vanligt.
Men här i denna kammare kan vi se till att det kommer att ske genom att vi röstar nej till förslaget. I denna fråga är det verkligen på sin plats.
När ett lagändringsförslag är oklart utifrån vår grundlag och som tillika försvårar för massmedierna att granska makten, då kan Vänsterpartiet definitivt inte ställa sig bakom det. Därför yrkar jag härmed bifall till reservation 1.
I detta anförande instämde Ulla Andersson och LiseLotte Olsson (båda v).