Herr talman! Apropå detta att välja de remissyttranden man tycker bäst om kan jag erinra Phia Andersson om ett annat ärende som kammaren har behandlat under våren och som handlar om möjligheten att tvångsvis testa om underåriga personer har använt narkotika.
I det sammanhanget hade Lagrådet kritiska synpunkter som regeringen valde att bortse ifrån och säga att det finns skäl som är viktigare än de Lagrådet har anfört. Då blev vi synnerligen häftigt angripna för att vi inte följde Lagrådet, och här blir vi häftigt angripna för att vi följer Lagrådet. Det här med att plocka russinen ur kakan när det gäller vad remissinstanser och andra har sagt tycks alltså vara en sjukdom som har spridit sig inom såväl majoriteten som oppositionen.
När det sedan gäller frågan om att äventyra lagförslaget vill jag säga att det är klart att det kan bli föremål för lagprövning. Varje lag som riksdagen stiftar kan bli föremål för lagprövning, och det är i sig inget anmärkningsvärt. Jag välkomnar den utökade möjlighet till lagprövning som införts genom den förändring i regeringsformen som förhoppningsvis träder i kraft den 1 januari 2011. Vi får väl se om någon ifrågasätter lagstiftningen då och vad domstolarna i så fall kommer fram till.
Jag ser det som ett naturligt inslag i en rättsstat att man kan ha en sådan lagprövning; jag ser det inte som ett nederlag för lagstiftaren om en sådan lagprövning skulle komma till stånd. Tvärtom är det ett sundhetstecken i en demokrati att man kan ha en sådan lagprövningsmekanism. Jag känner mig dock trygg i förvissningen att detta lagförslag kommer att överleva en sådan lagprövning. Det har nämligen stöd i de grundlagar som är relevanta - tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.