Fru talman! Till att börja med stäIler jag mig bakom den önskan som Sten
Andersson i Malmö framförde, nämligen att vi aldrig skaIl behöva tillämpa
de här reglerna. För att vi skaIl komma dithän att vi inte behöver tillämpa
dessa regler krävs det en öppen debatt. Det är den öppna debatten som kan
få bort intoleransen. Den är en del av det som krävs.
Sedan ställer jag mig frågande här. Jag trodde att interpellationsdebatten
var utformad så att interpeIlanten och övriga riksdagsledamöter mer eIler
mindre ställde statsrådet mot väggen. Jag har tydligen missuppfattat det.
Johan Lönnroth stäIler ju frågor till sina kolleger i riksdagen. Men jag tror
att ävenjag kan svara på Johan Lönnroths fråga om syftet med interpeIlatio-
nen, även om Sten Andersson och jag inte har diskuterat den saken.
Som jag ser detta är det faktiskt positivt att vi får denna diskussion här i
kammaren. Efter det att vi påbörjade och förde ut diskussionen om änd-
ringar i lagstiftningen när det gäller ingripanden mot brott med rasistiska
motiv har jag fått väldigt många brev från oroliga svenskar som undrarvarför
de inte skall ha samma skydd som andra. De som har skrivit till mig har fått
svar. Men även om det bara är en del som har skrivit kan vi vara övertygade
om att väldigt många andra bär på samma oro. Denna typ av oro är i sig en
grogrund för rasism. Därför är det bra att vi för den här diskussionen.
Precis som Johan Lönnroth sade har vi alla ett stort ansvar. Självklart har
alltså regeringspartierna, precis som alla andra, ett stort ansvar. Dessutom
har vi kanske bättre möjligheter än de flesta andra att föra ut egna synpunk-
ter i de här frågorna. Jag kan garantera att jag när jag är ute och talar -spe-
ciellt i skolor - ser det som en viktig del av min uppgift att göra vad jag kan
för att undanröja fördomar. Jag vet att Johan Lönnroth och jag har olika
uppfattning här. Men jag vågar påstå att ett steg i rätt riktning är öppnandet
mot Europa. Många som oroar sig för en större gemenskap i Europa oroar
sigjust på grund av att de vill behålla sin slutenhet -det handlar om en rädsla
för det som är annorlunda.
Så också något om Ulf Erikssons frågor. Jag har vid flera tillfällen här i
kammaren talat kring frågan om förbud mot rasistiska organisationer. Vi i
regeringen har varit helt överens om att förbud mot rasistiska organisationer
inte är vägen att nå tolerans.
Förbud mot olika typer av organisationer har vi i olika länder genom ti-
derna sett exempel på. Jag tror att alla som vågar se med öppna ögon också
har sett att man, bara för att en organisation förbjudits, inte har fått bort
det
som man ville få bort - i det här fallet fördomar. Snarare har man genom att
lägga locket på skapat en jäsningsprocess. När locket väl har lyfts av har det
visat sig att de otäcka fördomarna vuxit i kraft och styrka.
Det räcker för oss att i dag titta på vad som händer i en del av de tidigare
östblocksländerna för att få bevis för att man med förbud snarare skapar än
löser problem.