Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellation 1993/94:91 om åtgärder mot rasism

STEN ANDERSSON i Malmö (m), 2003-03-04 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag tycker att det är beklagligt att tvingas att ta till lagstiftning vad gäller

rasism och diskriminering. Från min synpunkt sett är det helt uppenbart att

ingen människa skall diskrimineras. Om man är brun, gul, svart, vit, jude,

muhammedan eller kristen är helt oväsentligt. Människorna skall i stället be-

dömas efter deras handlande och agerande, ingenting annat.

Jag tycker också i likhet med statsrådet att det är viktigt att ha en öppen

debatt. Vi behöver bara gå tillbaka 5-6 år då locket mer eller mindre var

både pålagt och påskruvat i den svenska debatten, då vi också fick de reak-

tioner vi fick som i exemplet Sjöbo. Sjöbo utsattes för en kanonad. Men trots

den massmediala kanonaden uppnåddes inte den eftersträvade effekten, vil-

ket vi kanske skall vara glada för.

Jag kan ha varit för generell i min interpellation när jag skrev att svenskar

upplever att de inte får samma stöd vid eventuella raskonflikter. Detta är fel,

men det har ibland hänt att svenskar har upplevt att de inte har fått samma

stöd.

Vi har också genom pressen kunnat bevittna hur domstolar ibland har

dömt på ett litet märkligt sätt. De har tagit för stor hänsyn till vilket land

och

vilken kultur som en dömd har kommit ifrån. Jag tycker att i Sverige skall

svenska lagar gälla. De som kommer hit får rätta sig efter dessa på samma

sätt som vi när vi kommer utomlands helt och fullt får acceptera vad som

gäller där.

Utomlands, i Japan t.ex., kan det vara oerhört svårt och t.o.m. omöjligt

för en västerlänning att komma in på vissa restauranger. Om förhållandet

skulle vara detsamma här i Sverige misstänker jag att det skulle orsaka

ganska stort rabalder. Det sker också en form av diskriminering av utlän-

ningar i arabvärlden. Så detta förekommer överallt.

Den som diskriminerar någon, baserat på de kriterier som vi tidigare har

talat om, skall dömas. Men vi måste också vara observanta på att det finns

missförhållanden här i Sverige. Jag kan nämna min hemstad Malmö som ex-

empel. Svenska ungdomar påstår att de inte går till ett visst torg i centrum

en fredag- eller lördagkväll, vilket jag själv inte heller har gjort.

Det tycker jag är beklagligt. Alla som bor i Sverige, vem de än är och var-

ifrån de än kommer, skall ha rätt att kunna vistas på vilka platser som helst.

Jag tycker också att man ibland i den svenska debatten är litet för flat när

människor från andra kulturer yttrar sig. Om en svensk skulle yttra sig på

samma vis som dessa är jag rädd för att kvällstidningarna skulle reagera.

Jag läste t.ex. i en kvällstidning för ett år sedan om en ung flicka från Tur-

kiet. Hennes föräldrar kom hit som arbetskraftsinvandrare. Hon var född i

Sverige, gick i svensk skola och tyckte att hon hade anpassat sig. Men hon

skulle aldrig gifta sig med en svenne. Om en svensk flicka hade uttalat sig på

samma sätt är jag inte säker på att det hade blivit så tyst som det blev efter

det här uttalandet. Det var knappt någon som reagerade.

När det gäller diskriminering på arbetsplatser vill jag säga att man där

ibland har en ton som kanske är litet rå, men som inte alltid är allvarligt me-

nad. Frågan är var man skall dra gränsen för vad som är diskriminering eller

skämt. Jag tror att den största diskrimineringen på våra arbetsplatser i dag

sker när man utsätter människor, oavsett hudfärg, för diskriminering på

grund av deras fysiska handikapp, av deras utseende, hur de talar eller upp-

träder. Det är nog många som känner sig mer mobbade på grund av sådant

än på grund av det som vi diskuterar här i dag.

Till sist, fru talman: Det står i slutet av interpellationen att denna lag även

skall kunna tillämpas där både offer och brottsling är av samma sort av

svenskar. Jag skulle vilja få ett exempel på i vilka fall det skulle gälla. Är

det

när smålänningar och skåningar krigar, eller vad syftar man på? Det där var

litet skämtsamt sagt. Till sist hoppas jag att vi får ett sådant klimat i

Sverige

så att denna lag aldrig behöver tillämpas.

Debatten

Hämtad sida: 13

13 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

STEN ANDERSSON i Malmö (m): Svar på interpellation 1993/94:91 om åtgärder mot rasism (2003-03-04) — PRESS0