Herr talman! Det är lätt att luta sig mot vackra ord och att göra paragrafiska ställningstaganden när det gäller målsättning, men man måste också se vad man ställer upp på i praktiken.
Av sex konkreta projekt som finns i grönboken handlar tre om att utöka transporterna och användningen av fossila bränslen. Det kan man inte bara blunda för.
Vi vet dessutom att Nord Stream-ledningen är upptagen som ett TEN-projekt och antagligen kommer att få EU-stöd - ytterligare ett projekt. Som vi har varit inne på tidigare här öppnar grönboken dessutom för nya oljeledningar. Även om Cecilie Tenfjord-Toftby inte tycker att det är roligt, säger inte regeringspartierna någonting emot den planen. Genom att man ställer sig bakom grönboken öppnar man tvärtom för just de oljeledningar som du tyckte var så tråkiga alldeles nyss.
Man ställer sig bakom de här planerna i ett läge där vi dels är på väg in i en tid med svåra klimatförändringar, dels ser hur europeiska gasfält är på väg att ebba ut. Till exempel i Danmark är produktionen på väg ned. Ändå väljer man att stödja planerna på ny infrastruktur för fossilbränsletransporter, som gör oss ytterligare beroende av fossila bränslen, som gör oss ytterligare beroende av transporter från andra delar av världen som kanske inte är de mest demokratiskt stabila.
Jag måste ifrågasätta om det verkligen kan vara rätt väg att gå att ställa sig bakom det. Är det inte läge för den svenska regeringen att vara en smula mer kritisk mot att en majoritet av de konkreta planerna i grönboken handlar om att inte öka förutsättningarna för förnybar energi? De konkreta planerna handlar framför allt om att öka användningen av fossila bränslen. Ändå säger regeringen glatt: Ja, men det finns ord med här om vindkraft och förnybar energi. Men det räcker inte. Ni måste ändå titta på vad det konkret handlar om. Det är ju i praktiken som klimatpolitiken utformas.