Herr talman! Jan Andersson säger att vi ska vara ödmjuka inför de problem som har orsakats av bristande leveranser av gas till den europeiska gasmarknaden. Jag tror att jag talar för alla här när jag säger att vi verkligen är ödmjuka inför de problem som har orsakats av gaskrisen. Vi ser de besvär som det har skapat för människor i Mellan- och Östeuropa.
Man måste dock göra en bättre analys av gaskrisen än vad Jan Andersson gör. Det är tydligt att krisen inte beror på bristande överföringskapacitet på gas utan på politiska handlingar. Det har orsakat bristen på gas. Ryssland har velat ha kontroll över sina grannländer och över leveranserna av gas och därmed har stängt gaskranarna. Man tycker inte att man får tillräcklig betalning av de grannländer som är beroende den ryska gasen.
Jan Andersson borde vara lite mer ödmjuk inför de behov som till exempel Ukraina, Vitryssland och Polen har när det gäller att få en smula kontroll över gasleveranserna. De ska inte behöva riskera att bli överhoppade av Ryssland genom att det byggs nya gasledningar som ger direktleveranser till Europa och gör att Ryssland kan utöva ytterligare politiskt tryck på sina grannländer. Det är en politik som jag har trott att vi inte talade oss varma för här i Sverige.
En utbyggnad av gasledningarna för den ryska naturgasen är därför kanske inte den bästa lösningen för att minska problemen med gasleveranser.
Det handlar snarare om att hjälpa de länderna att effektivisera sin energianvändning så mycket som möjligt, vilket minskar behovet av energitillförsel, och hjälpa dem att satsa hårt på förnybar energiproduktion till exempel. Det handlar absolut inte om att bestämma vilka energislag de ska använda sig av.
Det handlar om att vi ska gå in med EU-pengar och bygga nya ledningar. Det är inte att styra vilken energi de ska använda.