Herr talman! Åsa Romson hävdar att regeringen är i minoritet. Det förutsätter att det finns en majoritet i den här frågan för någonting annat. Jag kan inte tänka mig att Åsa Romson menar att det finns en bred överenskommelse om energipolitiken mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det är det som är utgångspunkten. Det skulle vara överraskande för svenska folket om det visade sig att det fanns en överenskommelse med Sverigedemokraterna om energipolitiken.
Det finns inte ens en överensstämmelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dag. Vi har precis hört att ni inte är överens om elcertifikaten. Ni tycker ju olika. Hur ska ni kunna styra och ställa om, om ni inte ens använder det mest verksamma instrumentet för att åstadkomma detta, nämligen elcertifikat? Jag är jätteglad över att ni ger ett tydligt besked från Socialdemokraterna att elcertifikaten är det viktigaste instrumentet. Det återstår för er att prata med Miljöpartiet i den delen.
Prövningen varje mandatperiod tog jag upp därför att det är så viktigt för dem som ska investera att det finns långsiktiga spelregler. Som jag säger diskuterar jag med svensk basindustri och med representanter för olika fackliga organisationer som alla säger: Skapa långsiktighet, skapa breda lösningar. Jag är beredd att göra det, men då kan man inte ha ett hattande och säga att man ska pröva allting hela tiden.
Koldioxidskatten, som vi har höjt, och elcertifikaten som vi har höjt ambitionerna för, är de långsiktiga spelregler som investerarna behöver. Och de har svarat genom att investera mer än någonsin i det förnybara.
Det ni skulle åstadkomma är bara en större osäkerhet som investerarna skulle möta med att säga: Nej, vi vågar inte investera, för vi vet inte vad som händer. Det är det enda som skulle ske.
Vi har under den här mandatperioden varit beredda att höja ambitionerna. Vi är beredda att utveckla hela det här systemet för att göra det ännu starkare, och det kan vi visst behöva göra.
Kärnkraften ska inte ha några subventioner. Vi har haft en lagstiftning tidigare som har gjort att de har haft subventioner i form av att vi har tagit ansvar för säkerhetsfrågorna, till exempel. Nu är det kärnkraftens sak att ta ansvar för det. Vi kommer inte att gå in med några statliga stöd till detta.
När det gäller frågan om forskningen är det grundforskningen som handlar om säkerhetsfrågor, och Jan Björklund har redan svarat på frågan i den här kammaren. Det är inga hemliga avtal som finns i detta.
Det vi ser nu är inte en jättestor efterfrågan på att gå in och investera i kärnkraft. Det är det faktiska resultatet. Jag tror att en förklaring naturligtvis är det som har hänt i Fukushima. Jag tror också att det faktum att vi säger att vi inte går in och subventionerar gör att man måste räkna igenom sina kalkyler på ett annat sätt. Men det är inte vi i den här regeringen som ser till att det byggs. Så var det förut. Det var regeringen som subventionerade kärnkraft förut - en storskalig introduktion som gjorde att det förnybara slogs ut. Då kommer jag till: Har jag bytt fot? Nej, men jag har bytt strategi, för jag såg att det som hände från 70-talet och framåt innebar att kärnkraften fick en dominerande ställning, och vid sidan om den vattenkraften för elproduktionen.
Om det ska vara möjligt att få in det förnybara måste man ändra strategi, om man ser att den förra har misslyckats. Ni vill ju inte det. Men jag är beredd att ändra strategi. Det jag kan se nu åren efter energi- och klimatöverenskommelsen är att det händer som jag vill ska hända. Vi minskar nämligen beroendet av kärnkraften och vattenkraften för elförsörjningen, vi bygger mer förnybart, vi satsar mer på energieffektivisering och vi minskar klimatutsläppen.