Herr talman! Hur den svenska kärnkraften ska göras till en parentes är en intressant fråga. Även jag är intresserad av svaret och hade önskat att energiministern svarade på den, inte minst med tanke på den breda överenskommelse som hon påstår att regeringen har. Jag skulle inte kalla den bred eftersom det är en minoritetsregering.
Jag skulle vilja peka på en tydlig skillnad mellan de olika långsiktiga energivisioner som finns i svensk politik.
Regeringens energiöverenskommelse går tydligt ut på att vi ska öppna upp för ny kärnkraft i Sverige. Samtidigt ska vi, som energiministern redogjorde för, minska beroendet av den, och - det som Centerpartiet helst vill prata om - vi ska bygga upp ett tredje ben med förnybar energi.
Å andra sidan finns den andra energiöverenskommelsen, den rödgröna, där vi tydligt visar att vi borde fortsätta på spåret att avveckla svensk kärnkraft, det spår som har varit huvudlinje i svensk politik under lång tid. Där har Centerpartiet varit medverkande till att få bort den från den svenska energipolitiska dagordningen för regeringen. Det är det ansvar ni har i svensk politik. Det är ett av de största avtryck i den svenska energipolitiken som Centerpartiet har satt. Först var ni pådrivare för att vi skulle avveckla kärnkraften. Sedan var ni pådrivare till en regeringspolitik där man gör det motsatta: att politikerna ska backa, inte ha någon roll i att säga vilka energiformer som är långsiktigt hållbara, inte säga att kärnkraften inte är långsiktigt hållbar. Man öppnar upp för att investerare ska kunna satsa mer på kärnkraft i stället för att peka på att det vi behöver satsa på till hundra procent är det förnybara.
Miljöpartiet vill inte, Maud Olofsson, ha ett tredje ben med förnybart i svensk energiproduktion. Vi vill att hundra procent förnybar energi på lång sikt är det som är målet för svensk energipolitik. Vi vill att det underlaget tas fram, och det säger ni nej till. Det tycker jag är beklagansvärt.