Fru talman! Jag tackar Bodil Ceballos för interpellationen, och jag tackar också för engagemanget. Jag tror att vi är lika. Vi blir triggade när vi märker att vi får motstånd.
Just när det svenska biståndet ifrågasätts av makthavare har vi kommit en bit på väg. Då har det varit så modigt och så framgångsrikt som vi vill att det ska vara.
Jag är glad över att vi fick denna debatt eftersom det ibland kommer frågeställningar om hur effektivt det svenska biståndet är, vilka resultat det leder till och vad vi ska göra - var, när och hur.
När det nu också finns önskemål från oppositionen om att en del av biståndet ska användas som just smörjmedel i diplomatiska kontakter för att vi ska vara närvarande i freds- och försoningsprocesser och för att vi ska se till att vi kan jobba även med de svenska ambassaderna och stärka polisen och rättsväsendet, är det signaler som jag ibland tidigare har blivit anklagad för att göra lite för mycket av.
Men det är mycket roligt att se att man har denna förväntan på att det svenska biståndet bidrar till att vi är med och påverkar händelseutvecklingen.
Det kan dock bli en resursfråga, trots allt det administrativa: Vad är huvuduppgiften för det svenska biståndet om vi vill ha ett starkt fattigdomsfokus?
För mig kommer bekämpandet av den extrema fattigdomen och fattigdom i alla dess former i världen aldrig att bli en administrativ fråga. Men jag vill nu säkerställa att vi under vår generation kan bidra till att utrota fattigdomen i världen såsom vi känner den nu. Därför är det oerhört viktigt att göra de riktiga vägvalen. Om vi sedan anser oss ha resurser att ytterligare kämpa mot förtryck och för människors rättigheter, värdighet och frihet ska vi naturligtvis göra det också. Jag hoppas att vi kan göra både och. Men jag är mycket medveten om att vi ställer höga krav på myndigheten Sida och att den också måste ges möjligheter att planera och fundera för framtiden så att den använder sina resurser rätt. Detta komplicerade och svåra bistånd kräver rätt mycket handläggningsinsatser, och det kräver stark närvaro i fält. Det fördyrar biståndet. Därför är det viktigt att vi har denna debatt.