Fru talman! Vi vet att vårt bistånd används mycket för fattigdomsbekämpning. Vi vet också att det har varit inbördeskrig i länderna i Latinamerika. Krig söndrar och splittrar, och krig förstör folks mentalitet, samhället och allt. För att kunna säkerställa och vrida tillbaka till det civila, till freden och till demokratin behövs det ett långsiktigt arbete.
Den oro som vi bär på tror jag handlar om osäkerhet. Det finns ingen logisk förklaring och inget tydligt besked om hur länge man vill och hur man vill gå vidare.
Denna oro beskrivs i medierna. Men här får vi inte ett klart besked från ministern om att man vill att det ska ersättas med andra organisationer. Vilka skulle det i så fall kunna vara? Om vi ska ge bistånd men inte låta folk vara på plats måste det göras konsekvensanalyser, och arbetet måste kunna följas upp.
Det man ser på plats är enormt viktigt. Om jag själv inte hade varit i El Salvador och i Guatemala hade jag inte kunnat inse hur viktigt det är att vara på plats och stötta det arbete som ambassaden och olika organisationer gör. Även folket i Guatemala, El Salvador, Honduras och Colombia gör ett gott arbete, men de behöver stöd i detta svåra arbete. Det är så många som blir mördade. Det sker terror mot arbetarledare, mot fredsmäklare och mot kvinnor. Det är mycket viktigt att följa detta arbete på plats.