Herr talman! I dag debatterar vi högskolan och de villkor som ska gälla vid ansökan till och i högskolan. Redan för ett och ett halvt år sedan väckte vi från Miljöpartiet en motion om vikten av att meritpoäng ska ges även till dem som läser modersmål och inte bara till dem som läser moderna språk.
Hösten 2010 började nya regler att gälla för antagning till högskolan. Genom att läsa särskilda så kallade meritkurser får eleven extra poäng, meritpoäng, att lägga till sitt meritvärde och därmed förbättra förutsättningarna att komma in på en särskild högskoleutbildning. En del av dessa meritkurser är de i moderna språk. Det gäller bland annat fördjupningskurser i moderna språk. Syftet är att få fler att läsa språk på gymnasiet. Alla språk som läses enligt kursplanen för ämnet moderna språk är meriterande.
Det nuvarande meritpoängssystemet begränsar tyvärr många elever genom att det utgår från att svenska är alla elevers modersmål. Många elever i den svenska skolan läser i dag svenska som andraspråk. Vid sidan av har de sedan modersmålsundervisning samt kurser i engelska. Att utöver detta aktivt välja att läsa ytterligare kurser i så kallade moderna språk innebär att dessa elever läser mer språk men belönas inte för det i meritpoängssystemet.
Miljöpartiet menar att elever som av olika anledningar bedriver modersmålsstudier inte ska missgynnas av det nuvarande meritpoängssystemet. Om vi över huvud taget ska ha ett meritpoängssystem och premiera språkkunskaper vid antagning till högskolan anser vi att kunskaper som eleven tillägnat sig genom studier i modersmålet naturligtvis ska vara meriterande på samma sätt som moderna språk. Med anledning av detta föreslår vi att regeringen ska få i uppdrag att verka för att även kunskaper i modersmålet ska ge meritpoäng.
Herr talman! Under de senaste decennierna har teknikutvecklingen gått i rasande fart. Hela samhället håller på att digitaliseras. Det som för några år sedan mer eller mindre var omöjligt att på ett enkelt och snabbt sätt få reda på kan man nu få veta genom några klick på tangentbordet. Den nya tekniken har fört mycket positivt med sig, och allt fler människor och länder använder sig av nätet. Sverige är ett av de länder i världen som har den mest teknikvänliga befolkningen, delvis på grund av breda satsningar.
Allt tyder på att framtidens utbildningar kommer att vara mer beroende av nätet. En växande andel studenter väljer i dag att studera genom nätutbildningar eller distansutbildningar. Mellan 2003 och 2009 ökade antalet svenska nätstudenter från 20 000 till 40 000 helårsstudenter. I dag läser 80 000 studenter hela eller delar av sin högskoleutbildning på nätet, vilket motsvarar 14 procent av helårsstudenterna.
Svenska högskolor erbjuder årligen omkring 3 500 fristående kurser, 90 yrkesexamensprogram och 130 generella program på nätet. Just därför är det viktigt att se över hur möjligheten till högre användning av nätutbildningar och distansutbildningar kan utvecklas.
Herr talman! Bedömning är en helt central del i skolans arbete med att stimulera lärande och kunskapsutveckling. Alla processer som bidrar till att göra lärandet synligt för eleven är viktiga för elevens framtida utveckling.
Bedömning för lärande synliggör elevens kunskaper och effekterna av undervisningen så att lärarna kan förstå bättre vad som fungerar i undervisningen och vilka behov eleverna har. Därför måste bedömningen av elevens prestationer utformas på ett sådant sätt som gynnar elevens utveckling mot de mål som läroplanen fastställer.
En granskning som Skolinspektionen gjorde 2011 visade dock på att endast en liten andel av de nyexaminerade lärarna fått tillräcklig utbildning i bedömning. Man fann att många lärare är osäkra på hur de ska bedöma yngre elevers kunskaper och inte alltid utgår från de krav som ställs i kursplanerna.
Det saknas ofta ett samband mellan målen för undervisningen, det som sker i klassrummet och hur eleverna sedan bedöms. Ett sätt att förbättra situationen är att stärka bedömningskompetensen i lärarutbildningen.
Herr talman! I Sverige finns det i dag ca 40 Waldorfskolor. Dessa skolor är godkända av Skolinspektionen som fristående skolor och undervisar enligt Waldorfskolans läroplan. Waldorfskolorna har alltsedan 50-talet varit en viktig del av det svenska skolväsendet som på många sätt har bidragit till utvecklingen och mångfalden av den svenska skolan.
Det har tidigare funnits en integrerad utbildning för att bli behörig Waldorflärare. Denna utbildning har genomförts av Waldorflärarhögskolan, först i samarbete med Lärarhögskolan i Stockholm och sedan med Stockholms universitet. Tyvärr har Stockholms universitet för ett tag sedan avbrutit detta samarbete. Sedan en tid tillbaka är utbildningen av Waldorflärare därmed inte längre en integrerad och finansierad del av den svenska lärarutbildningen.
Samtidigt har regeringen i en förordning beslutat att Waldorflärare är behöriga att undervisa i Waldorfskolor. Å ena sidan ställer regeringen krav på att lärarna ska vara behöriga och utbildade Waldorflärare, å andra sidan tar regeringen inget ansvar för att finansiera denna utbildning.
Det är mycket märkligt, menar vi, att regeringen ställer krav på Waldorflärarutbildning men inte säkerställer att denna lärarutbildning, på samma sätt som all annan lärarutbildning i Sverige, finansieras offentligt. Det är regeringen som har det övergripande ansvaret i denna fråga.
Vi menar att det inte duger att, som regeringen gör nu, skylla på att detta är en sak enbart för universiteten själva och Waldorflärarhögskolan att komma överens om på tu man hand. Det som behövs för att vi även i fortsättningen ska ha tillgång till utbildade och kompetenta Waldorflärare i Sverige är att regeringen tar initiativ för att säkerställa Waldorfhögskoleutbildningens existens.
Vi vet att regeringen nu har börjat samtala med Waldorflärarutbildningen och utlovat förbättringar, men hitintills har vi bara hört fagra löften och inte sett någon verklighet.
Regeringen har skapat ett stort problem som kan bli Waldorfskolornas slut i Sverige. Det måste regeringen ta ansvar för.
Det som nu efterfrågas är vad regeringen avser att göra för att säkerställa att Waldorflärarutbildningen i Sverige finns kvar, är fullt finansierad och att vi kan känna oss trygga med att det även i framtiden kommer att finnas behöriga Waldorflärare i Sverige.
Herr talman! Med det vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 7 och 10, men vi står självfallet bakom alla våra reservationer.