Herr talman! Jag förstod mycket väl att det handlade om de extra pengar som ni har avsatt för kvalitet. Samtidigt handlar det om att vi har gjort dessa kraftfulla förstärkningar under pågående tid när alliansregeringen sitter på kassakistan. Det är tack vare en ansvarsfull ekonomi och tack vare en god överblick och god ekonomisk hushållning som vi har mäktat med att göra dessa stora, kraftiga förstärkningar som vi har gjort och också de stora, kraftiga förstärkningar som vi gör bland annat på de dyra utbildningarna, som jag nämnde, där antalet nybörjarplatser på läkarutbildningen ökats med hela 76 procent.
Jag delar inte Louise Malmströms syn på detta med överutbildning. Jag tror personligen att det är en fråga som vi måste ha lite mer fokus på. Det handlar inte om att det blir så mycket bättre om man gör saker längre och gör saker dyrare. Om man ser att den andel som har rätt utbildning och rätt kompetens för jobben minskar tycker jag nog att man bör tänka på och reflektera över det, och inte avfärda det så lätt med att bara säga att det handlar om den högre utbildningen.
Varför? Ja, ser vi på den här frågeställningen finns begreppet försörjningskvot, som Statistiska centralbyrån räknar fram. Ser vi då på hur många vi som är yrkesarbetande i dag ska kunna försörja kommer vi att få en ansträngd situation om inte fler går in i utbildning tidigt och kanske fler läser en utbildning som är mer avpassad för de behov vi har på arbetsmarknaden.
Det här tror jag är viktigt. Vi talar om etableringsålder, och den är 29 år i Sverige i dag. Vi måste se hur vi ska kunna hantera den ekvationen för att få en god välfärd.