Herr talman! Bortsett från de instämmande delar-
na i Bengt-Ola Ryttars inlägg fanns det en fråga som
jag är litet osäker på den exakta innebörden i. Men
jag tolkar det som att den gällde hur beslut om höjd
kapitalandel fattas i den europeiska centralbanken.
Jag måste erkänna att jag inte kan ge ett säkert svar på
den frågan. Det är möjligt att det är det allmänna
rådet, som Bengt-Ola Ryttar hänvisade till. Men jag
skall inte stå här i talarstolen och säga att det är så
eftersom jag inte är säker på detta. Jag föredrar att gå
tillbaka och granska den här saken och återkomma till
Bengt-Ola Ryttar i annat sammanhang med det säkra
svaret på frågan.
Sedan vill jag säga något till Birgitta Hambraeus
om informationskampanjen, informationsinsatsen. Det
är naturligtvis en grannlaga uppgift att så långt möj-
ligt vara objektiv i det här sammanhanget. Det måste
vara strävan. Uppgiften är helt enkelt att upplysa i
första hand enskilda konsumenter och mindre företag
om den praktiska innebörden av att det etableras en
ny stor valuta i vår närhet som inte gäller i Sverige,
alltså i en situation där den svenska kronan finns kvar.
Det finns speciella hanteringsproblem som en hel del
människor behöver lära sig mer om. Det är det vi
skall använda pengarna till.
En annan sak är att göra en bedömning av hur lång
tid detta varar. Är det så att Sverige eventuellt går in i
valutaunionen i framtiden är det ju en fråga för poli-
tiskt beslutsfattande. Enligt regeringens uppfattning
skall detta avgöras av svenska folket i val eller folk-
omröstning. Hur lång en period dessförinnan kan vara
är omöjligt att uttala sig om.
Själva poängen med informationskampanjen är
dock att just upplysa om förhållandena i ett läge där
Sverige står utanför valutaunionen. Det gäller att
hantera euron trots att det är en främmande valuta.
Det är det som uppgiften går ut på.