Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig
om hur regeringen arbetat inför ministerrådsmötet i
maj för att fördelningsnyckeln till den europeiska
centralbanken, ECB, skall bli så fördelaktig som möj-
ligt för Sverige. Därutöver undrar Birgitta Hambraeus
om regeringen ämnar meddela Europeiska rådet att
Sverige kommer att arbeta efter samma undantag som
gäller för Storbritannien vad gäller skyldigheten att
höra ECB om förändringar i den nationella lagstift-
ningen.
I valutaunionen skall de deltagande ländernas
centralbanker betala in medel till ECB. Inbetalningar-
na är kopplade till de nationella centralbankernas
intäkter av att tillhandahålla betalningsmedel. De
inbetalda medlen återförs sedan till de nationella
centralbankerna utifrån en särskild fördelningsnyckel.
Detta gäller alltså endast för de länder som deltar i
valutaunionen och berör ej Sverige förrän vid ett
eventuellt senare deltagande i valutaunionen.
För omkring en månad sedan meddelade jag, som
svar på en fråga från Birgitta Hambraeus, att det ännu
inte är fastställt i detalj hur beräkningarna skall ske av
det belopp, de s.k. monetära inkomsterna, som skall
levereras till ECB. Detta beslut kommer att fattas av
ECB-rådet efter det att ECB har bildats. Mycket för-
enklat kan man dock säga att inbetalningarna är
kopplade till andelen utestående sedlar i respektive
land.
Dessa inlevererade medel kommer att återföras till
de nationella centralbankerna enligt en fördelning
som motsvarar den inbetalda andelen av ECB:s kapi-
tal. Kapitalandelen bestäms i sin tur av genomsnittet
av storleken på landets ekonomi i relation till samtliga
medlemsstaters BNP och antalet medborgare i rela-
tion till det samlade antalet medborgare i EU. Meto-
den för beräkningen av kapitalandelen är fastlagd i
fördraget, och andelen kommer att justeras vart femte
år. Ett kommande rådsbeslut är härvidlag att betrakta
som en ren tillämpning av fördragets bestämmelse
utan möjlighet att väsentligt påverka kapitalandelen
och därmed återbetalningarnas storlek. Sverige har
inte haft anledning att invända mot detta förslag till
rådsbeslut.
Som framgår av mitt tidigare frågesvar bedömer
Riksbanken att de modeller som diskuteras för be-
räkning av inbetalningarna, samt en återbetalning
enligt den fördelningsnyckel som jag har beskrivit,
inte skall innebära någon större förändring av Riks-
bankens vinst och därmed inte heller för inbetalning-
arna till staten. Sverige väntas, i det fall vi skulle delta
i valutaunionen, snarare tjäna något på in- och utbe-
talningarna från ECB, eftersom vår andel av den ge-
mensamma mängden sedlar väntas understiga vår
andel i fördelningsnyckeln. Vid ett eventuellt senare
deltagande i valutaunionen skulle Sverige alltså inte
bli "en förlorare" så som det framställts i den tid-
skriftsartikel som Birgitta Hambraeus nämner. Arti-
keln är i stora delar missvisande.
Riksbankens kapitalandel i EMI, Europeiska mo-
netära institutet, motsvarar ca 165 miljoner kronor.
Om och när Sverige inträder i valutaunionen beräknas
Riksbankens kapitalandel uppgå till ca 2 ½ %, vilket
motsvarar ungefär 1 miljard kronor.
När det gäller den andra frågan innebär det förslag
till rådsbeslut som Birgitta Hambraeus refererar till
inte någon påtaglig förändring jämfört med den ord-
ning som redan i dag gäller. I dag har ECB:s före-
gångare EMI enligt fördraget rätt att yttra sig över
förslag till förändringar av svenska rättsregler inom
EMI:s behörighetsområde. Denna samrådsskyldighet
överförs, också enligt fördraget, till ECB när EMI
likvideras och ECB bildas. ECB skall således höras
av nationella myndigheter om varje förslag till rätts-
regler inom ECB:s behörighetsområde. Regeringen,
eller andra myndigheter, har därefter möjlighet att ta
hänsyn till ECB:s synpunkter innan beslut fattas.
Storbritanniens undantag hänför sig till det formel-
la undantag landet har från att delta i valutaunionen.
Sverige har inte något motsvarande undantag. Det är
inte aktuellt för Sverige att begära ett sådant undan-
tag.
Det beslut som nu kommer att fattas av rådet berör
inte den grundläggande frågan om samrådsskyldighet
utan innehåller endast närmare bestämmelser om i
vilka fall och på vilket sätt ett sådant samråd skall
ske. Sverige har inga invändningar mot dessa preci-
seringar.