Herr talman! Detta betänkande har föregåtts av en
ganska omfattande debatt och då särskilt med
anledning av att regeringen tog sig före att tillsätta
en särskild utredningsman, Håkan Winberg, för att
se över den centrala polisorganisationen. Eller som
ordföranden i justitieutskottet Britta Bjelle säger:
göra vissa kompletteringar till Rikspolisstyrelsens
utredning.
Det var naturligtvis inte bra att regeringen tillsatte
en utredningsman som fick detta uppdrag. Det var
inte heller bra att regeringen hade ambitionen att
snabbt trumfa igenom Håkan Winbergs förslag
utan föregående remissbehandling och utan att
parlamentariskt förankra frågan. Frågor som rör
den centrala polisorganisationen och polisen i sin
helhet är av tradition frågor som vi i Sverige
försöker att parlamentariskt bli eniga om. Det är
viktigt att vi upprätthåller den traditionen.
Jag har på flera punkter sakliga erinringar mot
Håkan Winbergs förslag om att inte låta
Rikspolisstyrelsen -- eller Polisverket, som han
kallar den kommande organisationen -- ha direkt
ledningsansvar för Rikskriminalens och
Säkerhetspolisens verksamhet. Men den debatten
behöver vi inte ta i dag, eftersom utskottet i enighet
har kommit fram till att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att se över den centrala
polisorganisationen.
Men utskottet går i utskottsbetänkandet ett steg
längre. Vi säger att det är betydelsefullt att nu
också utvärdera och dra slutsatser av det
förändringsarbete som sker lokalt av den lokala
polisorganisationen. Jag känner en stark oro för att
det förändringsarbetet, som är framtvingat av
besparingskravet om 500 miljoner kronor, kommer
att leda till resultatet att direkta polisoperativa
funktioner blir lidande. Det blir en följd av att man
inte lokalt har kraft att vidta de nödvändiga
organisatoriska förändringarna.
Om den polisoperativa verksamheten inte skall bli
lidande måste det till distriktssammanläggningar,
kraftig samordning och rationalisering
administrativt samt en rad andra åtgärder som jag
inte tycker att man i alla län i landet, i varje fall inte
hitintills, har visat sig vara mäktig att genomföra.
Det finns exempel på lokala förslag som kan få
mycket stor effekt. Det gäller t.ex. förslaget om
förändringen av polisorganisationen i Stockholms
län. Man räknar där med en besparing på 160
miljoner kronor och ändå få ut fler poliser på
gatorna och i bostadsområdena genom att man
administrativt rationaliserar och slår samman
polisdistrikt.
Men det finns en rad exempel på län som inte har
mäktat med den uppgiften.
Jag tror därför att det är av stor betydelse att den
här parlamentariska kommittén på djupet granskar
och utvärderar det förändringsarbete som man nu
har gått in i ute i länen. Det får inte bli på det viset
att det ganska rimliga besparingskrav om 500
miljoner kronor som är lagt på polisen drabbar de
polisoperativa uppgifterna.
Herr talman! Det är synnerligen välkommet att vi
nu över samtliga partigränser är eniga om att den
här frågan bör utredas och förankras på det sätt
som är vanligt när det gäller polisväsendets
organisation och uppgifter. Det är bra att utskottet
är enigt på den punkten.