Herr talman! Riksdagens revisorer har i sin
utredning gjort en genomgång av den lokala
polisorganisationen men också haft blicken riktad
mot helheten.
På ett förtjänstfullt sätt har revisorerna pekat på att
polisens insatser är betydelsefulla men otillräckliga
om inte det verkligt effektiva brottsförhindrande
instrumentet, nämligen människans samvete,
fungerar. Den processen startar tidigt, och därför
säger revisorerna i inledningen av sin utredning att
en av vuxenvärldens viktigaste uppgifter är att
överföra grundläggande värderingar till det
uppväxande släktet. Detta glädjer vi
kristdemokrater oss åt. Skolan i samarbete med
polis, t.ex. kvarterspoliser, och föräldrar är
utmärkta resurser, och arbetet med detta måste
ingå i den omvandling som Polisen just nu
genomgår.
Det känns angeläget att påpeka att antalet brott
måste minska. Åtgärder som minskar
benägenheten att begå brott eller som försvårar
genomförandet av brottsliga handlingar bör därför
ges tillräckliga medel.
Den ekonomiska brottslighet som vi ser i samhället
i dag visar just på bristen på respekt för andra
människors välbefinnande och egendom. Jag har
just i dag fått Rikspolisstyrelsens information och
redovisning om hur man där avser att använda de
60 miljoner som man har fått från regeringen och
som är avsedda för ekobrottsbekämpning. Så långt
är många bra åtgärder redan på väg.
Kds har för sin del fört fram en idé om att inrätta en
central myndighet som samordnar och verkställer
arbetet mot ekobrott. I debatter förs det ofta fram
krav om att särskilja ekobrottsbekämpningen från
den lokala organisationen för att effektivisera detta
arbete och att också särskilja de resurser som
behöver avsättas. Även i revisorernas rapport
fördes dessa synpunkter fram.
Vi kristdemokrater menar att det är angeläget att
särskilda medel anslås för att vi skall få en bättre
samordning på de olika ekobrottsbekämpande
åtgärderna. Vårt konkreta förslag är en central
myndighet. Ett önskemål från kds är att denna idé
skall kunna prövas i den kommande
parlamentariska utredningen utan att några villkor
för den skull behöver dikteras. Jag har också skrivit
ett särskilt yttrande med anledning av just denna
fråga.
I Trafikpolisutredningen (SOU 1992:81) föreslogs
att Rikspolisstyrelsen skulle få utökade
befogenheter när det gäller en reformering av
trafikpolisens arbete. Riksdagens revisorer har nu
föreslagit att Rikspolisstyrelsen skall få rätt att leda
polisens trafikövervakning under en försöksperiod.
Kammaren kommer ju i dag att avslå det förslaget.
Trafikolyckorna medför emellertid allvarliga
skadeverkningar för samhället och de enskilda
medborgarna. Lidandet låter sig inte mätas i
pengar. Det är utomordentligt angeläget att
Rikspolisstyrelsen snarast får de lednings- och
andra befogenheter som behövs för att polisen skall
kunna förverkliga sin roll inom den strategi som
riksdagen antagit för trafiksäkerhetsarbetet.
Förnyelsearbetet med rationaliseringar och
förnyelse får inte avstanna trots att vi tillsätter en
parlamentarisk utredning.
Ansvaret för de olika verksamhetsområdena inom
polisen bör ligga på den nivå där man bäst kan
handha uppgiften. Ekonomisk brottslighet måste
bemötas av välutbildade specialister.
Narkotikabekämpningen bör ske i en regional
organisation, medan brottsförebyggande åtgärder
bäst vidtas på lokal nivå, där en nära och
kontinuerlig kontakt med människor kan ske.
Banker, postkontor och affärer skall få hjälp av
polisen att möta det ökande antalet stölder och rån.
Polisen skall på det lokala planet också samarbeta
med socialtjänst, familj och skola i syfte att på ett
tidigt stadium stoppa en framtida brottskarriär.
Särskilda ungdomsrotlar på polis- och
åklagarmyndigheterna, med personal som fått
adekvat utbildning för sin uppgift, framstår som
självklarheter. En tydligt sammanhållen ledning
står naturligtvis inte i motsättning till dessa krav och
önskemål.
De här frågorna tas upp i kommittéer och
utredningar som redan pågår, som redovisas i
betänkandet och som också har nämnts tidigare i
debatten. En parlamentarisk kommitté har nu
möjlighet att i bred enighet sammanväga viktiga
frågor och faktorer, och det är vi tacksamma för.
Herr talman! Med denna önskelista i tankarna
yrkar jag bifall till utskottets hemställan.