Herr talman! Man skulle kunna säga att polisens
förhållande till allmänheten är gott. Svensk polis
har genom åren haft ett högt anseende hos
allmänheten och kan därför känna sig stolt. Jag
delar denna stolthet eftersom det gäller min
yrkeskår. Därför är det tillfredsställande att ett
enigt justitieutskott ställer sig bakom en bred
parlamentarisk utredning. Konsekvensen av detta
är att samtliga partier i riksdagen skall
representeras i utredningen. Av tradition har det
ansetts att beslut om polisfrågor av övergripande
karaktär bör fattas i största möjliga samförstånd.
Riksdagens revisorer förordade också en kommitté
för att utreda de övergripande frågorna på polisens
område.
Inom vårt parti, Ny demokrati, är vi angelägna om
att sakfrågorna runt polisens framtida organisation
belyses. I och med utskottets ställningstagande
avstår Ny demokrati därför från att i samband med
detta betänkade framföra synpunkter på
revisorernas förslag, eftersom dessa frågor kommer
att beredas i den kommande utredningen.
I den allmänna debatten har främst förslag kring
Håkan Winbergs utredning, Den centrala
polisorganisationen, varit utsatta för berättigad
kritik. De enda som varit positiva till denna
utredning är de som beställt den. I övrigt avstår jag
här från att närmare kritisera den. Det har så
många andra gjort. Det finns inte anledning att strö
salt i såren hos de berörda.
Låt oss titta på vilka konsekvenserna i viss mån
blivit av det nya Polissverige. Regeringen och
Socialdemokraterna hade en överenskommelse i de
s.k. krisuppgörelserna där man beslutade att det
skulle sparas 500 miljoner på
Justitiedepartementets område. Denna besparing
gjordes enbart på polisens område. I dag är
summan 545 miljoner.
Det var ett olyckligt beslut. Förhandlingarna fördes
förmodligen på en sådan nivå att de som hade
sakkunskap inte kom till tals. Bl.a. därför förordar
Ny demokrati den här breda parlamentariska
utredningen.
Det är många som i dag frågar sig vad som händer
med vår polis. På många ställen ute i landet har det
t.o.m. förekommit demonstrationer i olika
samhällen därför att man befarar att många poliser
skall sägas upp på grund av dessa besparingar och
rationaliseringar. Man befarar att det skall bli färre
poliser i ett land vars regering deklarerat att hela
Sverige skall leva. Det är därför som den
parlamentariska utredningen bör komma till stånd.
Den bör se över det här nationaliseringsarbetet.
Vissa ledamöter som har suttit här i riksdagen och
tryckt på knappen för att man skall göra
besparingar och rationaliseringar har sedan åkt
hem till sitt hemlän. Där har man inte alls velat
spara. Därför har vi fått den här brokiga samlingen
av olika organisationer i Sverige. En del
länsmyndigheter har sparat rakt av och glömt att
regeringen faktiskt har sagt att det inte skall gå ut
över den operativa verksamheten. Med god
kunskap om dessa sakförhållanden har jag tidigare
i denna kammare protesterat mot att man skulle
göra dessa besparingar och tro att det inte skulle gå
ut över den operativa verksamheten.
Detta är beslutat, och den parlamentariska
utredningen skall följa det utvecklings- och
rationaliseringsarbete som görs i hela landet. Om
Håkan Winbergs utredning utmynnat i det
polisverk utan central operativ styrning som
regeringen ville genomföra hade det funnits stor
risk för att den nationella polis som byggts upp
sedan förstatligandet 1965 skulle gått om intet. Det
hade blivit splittrat. Värdet av samordning och
resursfördelning skulle gått om intet. Med god
kännedom om sakfrågorna delar jag och Ny
demokrati uppfattningen att den parlamentariska
utredningen måste titta på dessa saker.
Därför yrkar jag bifall till hemställan i
justitieutskottets betänkande.