Herr talman! Vi skall nu behandla justitieutskottets
betänkande om riksdagens revisorers förslag
angående polisen. Riksdagens revisorer har
granskat polisorganisationen. Granskningen har
dels haft en övergripande karaktär, dels en
inriktning mot den lokala nivån.
Revisorernas intresse har gällt styrningsfrågor,
strukturfrågor och effektivitetsfrågor. Revisorernas
genomgång har i många stycken varit kritisk.
Kritiken har utmynnat i bl.a. ett förslag till en
långsiktig översyn av polisväsendets struktur.
Med anledning av revisorernas förslag har fyra
motioner väckts. En av dem har väckts av
Socialdemokraterna. Man pekar där på att det
under senare tid har genomförts flera förslag som
rört polisens organisation och att det därför finns
skäl att tillsätta en parlamentarisk kommitté som
skall få i uppgift att i ett sammanhang se över
polisens framtida organisation och verksamhet.
Bakgrunden till motionen är bl.a. de förändringar
som riksdagen beslutat om under 1980-talet. De har
gått ut på att decentralisera verksamheten och
stärka den lokala demokratiska förankringen.
1980-talets decentraliseringsreform har fullföljts
under 1990-talet. Till nya reformer hör införandet
av länspolismästarmodellen i alla län, ett nytt
budgetsystem med ramanslag och målstyrning
liksom en ökning av inriktningen mot förebyggande
polisverksamhet och ökad synlighet. Nämnas kan
också de nya riktlinjerna för trafikpolisens
verksamhet.
Men det är inte bara nya reformer som berör
polisen. Här måste enligt min mening också
redovisas förra höstens uppgörelse mellan
regeringen och Socialdemokraterna som gick ut på
att ålägga polisen att spara 500 miljoner kronor
inom en treårsperiod.
I den decentraliserade polisorganisation som vi nu
har är det länsstyrelserna som har fått regeringens
uppdrag att genomföra besparingskravet. För att
klara detta har länsstyrelserna fått befogenhet att
bestämma om förändrad indelning av
polisdistrikten.
Som ett led i reformarbetet uppdrog regeringen i
juni 1992 till Rikspolisstyrelsen att genomföra en
översyn av den egna organisationen. I direktiven
ingick att belysa behovet av förändringar av den
centrala polisorganisationen. Det skulle ske mot
bakgrund av den förändrade roll och det ökade
ansvar som landets länsstyrelser fått på
polisområdet.
I mars 1993 överlämnade Rikspolisstyrelsen sin
rapport till regeringen. I maj 1993 uppdrog
regeringen åt hovrättspresidenten Håkan Winberg
att göra vissa kompletteringar till den
organisationsöversyn om Rikspolisstyrelsen
genomfört. Håkan Winberg har bl.a. i sin utredning
föreslagit en tydligare åtskillnad mellan
verksledning och operativa funktioner på central
nivå. På det sättet menar Winberg att det skapas
bättre förutsättningar för en effektiv tillsyn av
Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.
Utredningarna kring den centrala
polisorganisationen har medfört en viss turbulens.
Utredningarna är nu ute på remiss. För att nå så
stor enighet som möjligt sade justitieministern den
11 november här i kammaren, när hon gav
information från regeringen om polisfrågor, att hon
för sin del var beredd att tillsätta en parlamentarisk
beredning för att bereda organisationsförslagen.
Hon angav vid detta tillfälle att den
parlamentariska beredningen också skulle studera
och utvärdera pågående rationaliseringsarbete på
lokal och regional nivå.
Utskottet, som är enigt i sitt ställningstagande,
anser i likhet med justitieministern att det är
angeläget att beslut om större förändringar av den
centrala polisorganisationen fattas i största möjliga
samförstånd. De förslag som lagts fram beträffande
Rikspolisstyrelsen bör därför enligt vår mening få
en fortsatt beredning inom ramen för en
parlamentarisk utredning.
I utskottet gör vi samma bedömning som
justitieministern. Det förändringsarbete som sker
på regional och lokal nivå bör också bli föremål för
utvärdering. Vi anser det både lämpligt och
önskvärt att detta utvärderingsarbete görs av den
parlamentariska utredning som utskottet förordar.
Samtidigt som utskottet förordar en parlamentarisk
utredning för förankring av lösningen av frågan om
den centrala polisorganisationen vill vi understryka
att det påbörjade förändringsarbetet inom polisen
inte får avstanna. Det är särskilt angeläget eftersom
de beslutade besparingarna inom polisen inte går
att genomföra utan det omvandlingstryck som
förändringsarbetet leder till.
Eftersom ett enhälligt utskott beslutat att förorda
en parlamentarisk utredning har vi kommit fram till
att det inte nu finns skäl att pröva de förslag som
riksdagens revisorer har lagt fram beträffande
polisen. Inte heller har vi funnit skäl att ta några
initiativ i anledning av de övriga motioner som
väckts i detta ärende. Jag yrkar därför avslag på
riksdagens revisorers förslag och avslag på
motionerna samt bifall till utskottets förslag.