Folkbildning

Herr talman! Även den här debatten om

folkbildningen torde vara denna mandatperiods

sista, precis som debatten i ärendet om idrotten.

När ämnet nästa gång kommer upp här i riksdagen

kommer i alla fall inte jag att föra Vänsterpartiets

talan. Jag tillåter mig därför att göra en kort

summering av vad som hänt folkbildningen den här

riksdagsperioden.

På anslagssidan har regeringen minskat det

ordinarie folkbildningsanslaget med i runda tal en

halv miljard kronor. Riksdagen har kompenserat

detta med ett slags krisanslag, främst för att

anordna kurser för arbetslösa.

Därmed har visserligen folkbildningen ökat sin

verksamhet, mätt i elevveckor, men det har också

inneburit ökad administration, ökad osäkerhet,

vissa bekymmer med den ordinarie verksamheten,

osäkra anställningsförhållanden för många lärare

och dåligt med resurser för pedagogiskt förnyelse-

och utvecklingsarbete. Folkbildningens synnerligen

angelägna och viktiga uppgift som

vuxenutbildningsanordnare när det gäller att ge

vuxna grundskole- och gymnasiekompetens

riskerar att komma i bakgrunden för den

tillfälliga -- med frågetecken -- uppgiften att ordna

kurser för arbetslösa.

Få nya folkhögskolor har kunnat starta trots att

flera ansökningar ligger hos Folkbildningsrådet.

Under perioden har också 1981 års beslut om

treårsbudgetering definitivt skjutits i sank.

Vänsterpartiet har svårt att se några som helst

fördelar med det här sättet att anslå statsbidrag till

folkbildningen. Det kan knappast ha med det

statsfinansiella läget att göra, för det blir inte

billigare för statskassan. Och det blir inte bättre för

folkhögskolorna och studieförbunden.

När därför regeringen även för nästa budgetår

föreslår nya nedskärningar av det ordinarie

statsbidraget och samtidigt anmäler i

budgetpropositionen att man ämnar återkomma i

kompletteringspropositionen med förslag om

ytterligare statsbidrag -- dvs. krispengar -- är det

svårt att inte se det som uttryck för regeringens

totala okunnighet om och ointresse för

folkbildningens och vuxenutbildningens

verksamhet.

En jämn nivå i anslagsgivningen ger möjligheter att

planera långsiktigt och sparar resurser. I stället för

att lägga mycket tid och kraft på administration och

hela året arbeta med elev- och

personalrekrytering -- för att i sista stund kanske få

inställa kurser på grund av brist på medel -- skulle

folkbildningen kunna använda resurserna mycket

mer konstruktivt.

Herr talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt

att kulturutskottets majoritet godkänner att

regeringen utan att tala om några summor avser att

återkomma med pengar i

kompletteringspropositionen, alltså bara skjuta

upp beslutet, särskilt som man har erfarenhet av

inom kulturutskottet, tror jag i alla fall, vilken

osäkerhet och administrativ oreda det skapar för

såväl folkhögskolorna som studieförbunden.

Vänsterpartiet anser alltså att resurserna för

budgetåret 1994/95 måste behandlas och anvisas

samlat.

Herr talman! Utbildningsministern talar ofta om

vårt lands behov av väl utbildade och högt

kompetenta människor. Också Vänsterpartiet

anser att detta är synnerligen viktigt. Men till

skillnad från utbildningsministern anser vi att det är

nödvändigt med höga ambitioner när det gäller att

ge alla människor möjlighet att skaffa sig en god

kunskaps- och utbildningsnivå. Här har

folkbildningen och främst folkhögskolorna en

viktig roll.

I såväl budgetpropositionen som utskottets

betänkande konstateras folkbildningens stora

betydelse. Berit Oscarsson har talat om det, så jag

skall fatta mig ganska kort om den saken. Man talar

om ''verksamhet vars syfte är att göra det möjligt

för människor att påverka sin livssituation och

skapa engagemang att delta i

samhällsutvecklingen'', för att ta ett exempel.

Vi tycks vara väl överens om folkbildningens

förmåga och viktiga uppgift, men jag tycker att

förslaget till budgetförfarande talar mot det bättre

vetande som kommer till uttryck såväl i

propositionen som i utbildningsutskottets

betänkande.

Inget tyder på att behovet av utbildningsplatser för

prioriterade grupper -- korttidsutbildade,

invandrare och handikappade -- kommer att

minska. Inte heller tyder något på att antalet

arbetslösa skulle minska så drastiskt att

kursverksamheten för arbetslösa lätt skulle kunna

skäras ner för nästa budgetår.

Herr talman! Samhället garanterar i dag

gymnasieutbildning åt alla ungdomar under 20 år.

Samtidigt saknar ca 800 000 svenskar

grundskolekompetens, och betydligt fler saknar

gymnasiekompetens. För dessa finns inga

garantier.

Både ur rättvisesynpunkt och med tanke på såväl

nutida som framtida behov av väl utbildade

människor bör korttidsutbildade vuxna ha

möjlighet att skaffa sig grundskole- och

gymnasiekompetens.

I flera med Sverige jämförbara länder har en större

andel av arbetskraften gymnasieutbildning än i vårt

land. Skall vi kunna konkurrera med dessa lander,

är det viktigt att den allmänna kunskapsnivån höjs.

Många människor som varit ute i arbetslivet ett

antal år har inte varit i kontakt med studier på

länge. En del bär på negativa erfarenheter från

skoltiden och har ett svagt självförtroende och dålig

tilltro till den egna förmågan att tillägna sig studier.

Samtidigt gör omstruktureringen av arbetslivet det

allt vanligare att man behöver förnya sin utbildning

för att kunna byta arbete. Många saknar dock

tillräcklig allmän kompetens för detta och behöver

först studera på grundskoleeller gymnasienivå.

Vinsterna för samhället med en allmän höjning av

baskunskaper och kompetensnivå hos många

människor är uppenbara. En vuxenutbildning kan

dessutom frigöra dolda resurser hos personer som

aldrig tilltrott sig själva någon studieförmåga och få

dem att söka sig vidare till yrkesutbildning eller

högskolestudier.

Därför anser Vänsterpartiet att det på sikt bör

införas en vuxenstudiegaranti för grundutbildning,

motsvarande treårigt gymnasium, för alla

människor. Som ett steg mot en sådan

utbildningsgaranti för vuxna som saknar

grundskole- eller gymnasiekompetens måste

antalet utbildningsplatser inom folkhögskolan öka.

Vänsterpartiet vill inte vara med i något dubbelspel

kring folkbildningsanslaget. Vi kan inte se några

poänger med att först ta beslut som handlar om

nedskärningar på 100 miljoner av den ordinarie

verksamheten och sedan eventuellt komma tillbaka

med s.k. krispengar.

Därför föreslår vi i vår motion att statsbidraget till

folkbildningen utgår med 650 miljoner kronor

utöver regeringens förslag. I det anslaget ryms såväl

krispengar för arbetslöshetskurser som resurser för

den ordinarie vuxenutbildningsverksamheten.

Jag yrkar bifall till motion Kr411, yrkande 3.

Innan jag tar upp frågan om

kontakttolkutbildningen skulle jag vilja beklaga att

jag inte ser Stig Bertilsson här. Om han hade varit

här hade jag kunnat hänvisa till s. 7 i betänkandet.

Där skriver regeringen och utskottsmajoriteten att

man tänker tillsätta en utredning inom kort.

Uppgifterna blir att planera och låta genomföra en

kvalitativ utvärdering av folkbildningen.

Ni som var med i föregående debatt och hörde

diskussionen om möjligheterna att tillsätta en

parlamentarisk utredning om idrotten kan ha detta

i minnet. Jag påpekade då att folkbildningen med

regelbundenhet utreds åtminstone vart femte år.

Här kommer det slutgiltiga beviset för att så är

fallet. Det går alltså alldeles utmärkt att kvalitativt

utvärdera denna verksamhet. Jag tror att det även

gäller idrotten. Jag beklagar att Stig Bertilsson bara

kommer till kulturutskottet när det gäller

idrottsfrågor.

Slutligen, herr talman, skulle jag vilja säga ett par

ord om kontakttolkutbildningen. Vi vet att det har

föreslagits att meddelstilldelningen till

kontakttolkutbildningen skall upphöra i ett slag.

Konsekvenserna av ett sådant beslut skulle bli att i

stort sett all grundläggande tolkutbildning i

invandrarspråk skulle utplånas. Undantaget skulle

vara universitetskurserna, som bedrivs på ett

begränsat antal språk och med ett begränsat antal

deltagare.

För Vänsterpartiet är det här helt oacceptabelt. En

utbildning som fungerar bra och som är av

ovärderlig vikt för enskilda individer kan inte

läggas ned. Regeringen föreslår att utbildningen

skall läggas ned av statsfinansiella skäl. De summor

de gäller är närmast försumbara i sammanhanget.

En nedläggning kommer bara att leda till fördyrad

handläggning av asylärenden och liknande.

Kontaktsvårigheterna mellan flyktingar och

svenska myndigheter är betydande. Vi anser att det

utifrån demokratisk och humanitär synpunkt är av

utomordentlig vikt att kommunikationerna mellan

myndigheterna och flyktingar underlättas.

Dessutom torde en god kommunikation vara

ekonomiskt berättigad, eftersom den minimerar

missförstånd, felbedömningar och utdragna

utredningsprocesser.

Dessutom är det ju så, herr talman, att samhällets

ansvar för att ge tolkservice är preciserat i lagar och

förordningar. Även efter många år i landet har de

flesta invandrare i vissa sammanhang stort behov av

tolkservice. Det gäller främst vid

myndighetskontakter, läkarbesök och liknande.

Utskottsmajoriteten har som väl är lyssnat på den

kritik som kommit bl.a. från Vänsterpartiet. Man

har enats om att bara ''slakta''

kontakttolkutbildningen till hälften. Vi anser inte

att det finns skäl ens för en halvering utan menar att

verksamheten är viktig och att den skall bibehållas

oförändrad. Vi vill anvisa 8 474 000 kronor till

kontakttolkutbildning för nästa budgetår.

Jag yrkar alltså bifall till motion Kr411, yrkande 4.