Herr talman! Visst är Carl-Johan Wilson en
folkbildningsvän. Även jag tillhör den gerillan. Jag
vill ändå påpeka att det inte är några små
neddragningar som regeringen har gjort under de
tre senaste åren.
Första året efter det att man infört nya
bidragsbestämmelser, årlig justering och
budgetram på tre år började man föreslå en
neddragning av det ordinarie anslaget på hela 300
miljoner kronor. Carl-Johan Wilson minns mycket
väl den proteststorm som överöste oss
riksdagsledamöter när vi skulle justera regeringens
förslag.
Nu återkommer regeringen med förslag om en
neddragning på ytterligare 100 miljoner. Det
innebär en minskning av det ordinarie anslaget med
400 miljoner. Dessutom har man vid två tillfällen
föreslagit förändrade utbetalningsregler för
anslaget. Om riksdagen hade antagit båda dessa
förslag hade det inneburit en neddragning av det
ordinarie anslaget på ytterligare 50 miljoner
kronor. Det är inga småsummor. Det är en drastisk
nedskärning av de ordinarie medlen.
Vi är övertygade om att det behövs folkutbildning
i en tid av kris. Den behövs, som Elisabeth Persson
sade, kanske nu mer än någonsin. Vi har väl aldrig
tidigare haft en kris som den vi har för närvarande
i ekonomin. Folkbildningen behövs för att aktivera
och utbilda de människor som drabbas av den
ekonomiska kris vi befinner oss i. Därför borde
man ha höjt det ordinarie anslaget i stället för att
minska det.
Jag vill fråga Carl-Johan Wilson om vi är överens
om att det ordinarie anslaget drastiskt har minskats
de senaste tre åren.