Fru talman! När det gäller ekonomiska styrmedel och god kvalitet, javisst, den goda kvaliteten i de svenska jordbruksprodukterna är ju det som vi vill marknadsföra och saluföra i matlandet Sverige. Men vi måste ändå ge utrymme för en ekonomisk situation som gör att man kan livnära sig inte bara på delikatesser och specialiteter utan på den basråvara som vi äter varje dag i form av mjölk och kött och som vi inte vill se i huvudsak från import.
Det regelverk som vi har i dag, som ger den här kvaliteten som vi är så stolta över, missar hela effekten om vi lägger på för mycket skatter i andra former.
När det gäller skatter på fosfor i kraftfoder och i djurens mat finns det också fosfor i de salladsblad som Helena Leander äter och det finns fosfor i hö. Fosfor och kväve ingår ju i djurens mat. Jag tycker att det låter otroligt omständligt, tidskrävande och krångligt på alla vis om vi skulle börja plocka ut beståndsdelarna ur det naturliga som bönderna själva odlar på sina åkrar och det som djuren äter på sitt bete för att konstatera hur mycket fosfor och kväve det finns i grödan och sedan beskatta det.
Jag kan bara se att den debatt som möjligtvis kan skapas är vilken effekt sojaodlingen kan få i andra länder. Men jag har väldigt svårt att se att det vi odlar på våra egna betesmarker skulle vara till skada för miljön på något vis eller skulle behöva ändras på genom en beskattningsåtgärd.