Fru talman! Vad gäller att sänka skatterna och effekterna för välfärdsambitionerna menar vi ganska bestämt att det inte är en nödvändig koppling till vartannat. Man kan faktiskt sänka skatterna och genom det också skapa ökad tillväxt i ekonomin, fler i arbete och färre bidrag. Detta i sig genererar nya intäkter för den välfärdssektor som vi alla har en skyldighet att måna om.
Det finns olika uppgifter om RUT- och ROT-avdragen och RUT-avdragets finansiering. Vi upplever att om man kan få bort svartjobb och få in detta i en vit verksamhet med ordning och reda på arbetsmarknaden kan man också generera intäkter till det gemensamma när man sänker skatter eller inför avdrag. Man måste titta på varje enskilt område.
Helena Leander tar upp frågan om miljöskatterna. Det är viktigt att man tänker på att det är rätt område, vid rätt tidpunkt och att man också ser till ett internationellt perspektiv. Är detta en svensk särlösning som drabbar svenska jobb, den svenska arbetsmarknaden och den svenska näringen? Om man tror att den svenska näringen i sig kanske har högre miljöambitioner eller har nått längre fram på det området jämfört med omvärlden främjar man inte miljön genom att slå ut den inhemska verksamheten.
Vad gäller kadmiumdelen kan jag säga som en tidigare kollega till mig sade i Europaparlamentet: Jag hör vad du säger. Låt oss notera det som har sagts här, och mer än så kan jag inte kommentera det.
Sedan frågar Helena Leander om jag tror på ekonomiska styrmedel. Ordet tro kan betyda mycket i de här sammanhangen. Jag har självklart en tilltro till att också ekonomiska styrmedel är viktiga.