Fru talman! De där 2 sista procenten är, antar jag, ungefär de 2 procent där bland annat TCO riktade kritik i dag och menade att det var en extremt skev bild av verkligheten. Jag har inte kunnat se TCO:s underlag. Men om man betänker att socialbidragen har ökat i 90 procent av Sveriges kommuner kan det faktiskt ligga någonting i den kritiken.
Ministern hänvisar till Anna Hedborgs utredning som vi till för en tid sedan ställde oss bakom, säger han. Vi ställer oss fortfarande bakom stora delar av Anna Hedborgs utredning. Vi ställer oss bakom att man behöver fler och aktiva åtgärder för att människor ska kunna komma tillbaka. Det vi inte ställer oss bakom är att man anser att man måste ta bort människors försörjning och göra dem fattiga och försäkringslösa för att hjälpa dem. Det är det som skiljer vår politik från ministerns politik, inte vilka aktiva åtgärder eller vilka stödresurser som vi vill tillföra, inte heller den kritik som vi hade gentemot det gamla systemet.
Ministern säger att hans lösning med en schablonersättning skulle ha gjort att merparten av alla fick en förändring på 100 kronor upp eller ned. Det är inte sant. Jag tittade på detta inför debatten, och det jag kunde få fram var - det var siffror från februari, de färskaste siffrorna - att 35 procent hade fått höjd ersättning, 50 procent hade fått kraftigt sänkt ersättning och 15 procent hade fått i stort sett oförändrad ersättning, alltså mer än 100 kronor plus eller minus. Ministern hänvisar till 15 procent och lite grann buntar ihop det hela. Det är ungefär som att han säger att han för att hjälpa 10-15 procent med sin politik är beredd att stjälpa resten av gruppen.
Jag tycker att det är allvarligt om vi har en arbetsmarknadsminister som är beredd att offra de stora massorna för att kunna göra små vinster.