Fru talman! Kammaren debatterar nu justitieut-
skottets betänkande nr 19. Betänkandet behandlar i
huvudsak regeringens proposition. Denna proposition
berör endast utformningen av straffskalan för över-
grepp i rättssak, 17 kap. 10 § i brottsbalken. Men
därutöver behandlar betänkandet även ett antal mo-
tioner om olika åtgärder till skydd för målsäganden
och vittnen, som är väckta under den allmänna mo-
tionstiden.
När det gäller synen på övergrepp i rättssak kan vi
konstatera att det råder en relativt stor samstämmighet
här i riksdagen. Vi är eniga om att avgörande för ett
fungerande rättssamhälle är att människor som har
bevittnat eller själva utsatts för brott vågar berätta
detta och vittna om händelsen.
Hot mot vittnen är även ett hot mot rättssamhället.
Ett demokratiskt samhälle bygger nämligen på med-
borgarnas lojalitet med rättssamhället. Det är viktigt
att vittnen och målsäganden fritt vågar berätta om
händelser för polis och domstol. Det är därför angelä-
get att de som medverkar i en rättsprocess skyddas
mot olika former av övergrepp. Lagen om övergrepp i
rättssak är därför central i detta skydd.
På senare tid har vi kunnat känna av att klimatet
har hårdnat i och omkring rättegångar vid särskilt
allvarlig brottslighet. Antalet hot och trakasserier
riktade mot vittnen har ökat. Följden blir att många
känner rädsla för att medverka i rättsprocessen. Det är
en mycket allvarlig utveckling som vi kan se.
Vi har även mött att vid vissa typer av allvarlig
brottslighet har angrepp på rättssystemet, i form av
hot mot vittnen, satts i system. Detta har visat att
rättssystemet är sårbart mot denna typ av angrepp.
Mot denna bakgrund finns det ett behov av en ge-
nerellt strängare syn på sådana brott som omfattas av
straffbestämmelsen för övergrepp i rättssak.
Justitieutskottets hemställan innebär skärpningar i
straffskalan i rättssak. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag, som innebär att straffmaximum
för normalgraden av brottet höjs från ett års till två års
fängelse. För grovt brott höjs straffminimum från sex
månaders till ett års fängelse och straffmaximum från
fyra år till sex år.
Till detta förslag har moderaterna yrkat avslag.
Gun Hellsvik föreslår i stället att straffvärdet för
övergrepp i rättssak bör vara lika med straffvärdet för
mened. Jag vill här framhålla att det viktiga med la-
gändringen borde vara att dess syfte uppnås, dvs. att
det intresse som lagen är avsedd att skydda tillgodo-
ses.
Vi socialdemokrater anser att utskottets förslag till
straffskala vid övergrepp i rättssak är tillfredsställan-
de och väl motiverat. Förslaget innebär en generell
uppgradering av straffsatsen och ger därmed uttryck
för den stränga syn som statsmakterna har på denna
typ av brott. Förslaget till lagändring medför även att
straffmaximum för övergrepp i rättssak sammanfaller
med vad som i dag gäller för grovt olaga tvång. Den
kommer också att överstiga straffmaximum för grovt
olaga hot. Straffvärdet i förslaget kommer därmed
också att närma sig straffvärdet för mened.
Ingbritt Irhammar och Centerpartiet anser att böter
skall utgå i straffskalan och att denna typ av brott
alltid skall leda till fängelsestraff. Jag tror att det är
viktigt att framhålla att straffvärdet vid övergrepp i
rättssak kan variera väldigt kraftigt. Påföljden kan
bestå av alltifrån böter till långa fängelsestraff. Soci-
aldemokraterna anser att det även fortsättningsvis bör
finnas möjlighet till böter som påföljd.
Det kan också vara värt att notera att den praxis
som i dag används inom domstolarna är att fängelse-
straff är att föredra när straffvärdet är högre än böter
och att man väldigt sällan använder villkorlig dom
och skyddstillsyn som påföljd. Avsikten med detta
lagförslag är inte att på något sätt ändra detta förhål-
lande.
Hot mot vittne är ett mycket allvarligt brott. På
detta område kan vi vara överens om att det behöver
göras mer. Problemet kan dock inte enbart mötas med
straffrättsliga åtgärder, utan det handlar även om att
stärka vittnenas och målsägandenas skydd. Vi kan
konstatera att det i dag pågår en hel del arbete inom
detta område.
I departementspromemorian Vittnen och målsä-
ganden i domstol lämnas i dag ett förslag till åtgärder
för att förbättra förhållandena för vittnen och målsä-
ganden. Flera av dessa bereds för tillfället inom Justi-
tiedepartementet. Och, precis som Ingbritt Irhammar
själv påpekar, är en av diskussionerna i promemorian
hur man kan anpassa domstolsmiljön för vittnen och
målsäganden. Det som man kommer fram till är just
det som Ingbritt framhåller, att det inte behöver vara
obligatoriskt att inrätta särskilda väntrum, men att
man vid behov skall kunna ge möjlighet till detta.
I direktiven till brottsofferutredningen påpekas att
hot mot vittnen och målsäganden är ett allvarligt hot
och hinder för en fungerande rättsskipning. Brottsof-
ferutredningen undersöker därför omfattningen av hot
mot vittnen, ifall de har ökat och i vilka former de
sker. Utredningen skall därefter undersöka i hur stor
utsträckning problemen skulle kunna lösas genom
möjlighet till anonymitet för vittnen och även i vilken
omfattning andra åtgärder krävs. Brottsofferutred-
ningen skall ju som bekant redovisa sitt förslag senast
utgången av 1997.
I betänkandet Några folkbokföringsfrågor, som
även nyligen har presenterats tar man upp frågan om
identitetsbyten. I betänkandet framförs dock att ett
permanent identitetsbyte kanske är till nackdel för den
enskilde såväl som för tredje man och myndigheten.
Därför föreslår utredningen att det tidsbestämda
identitetsbytet bör bestå. Men detta förslag bereds för
tillfället inom Finansdepartementet, så vi får åter-
komma till det.
Med tanke på det som jag har redovisat angående
det arbete som pågår med att se över åtgärder till
skydd för vittnen och målsäganden finns det i dag i
avvaktan ingen anledning för riksdagen att ta initiativ
på detta område.
Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till hemstäl-
lan i justitieutskottets betänkande nr 19 och avslag på
samtliga reservationer.