Fru talman! Jag begärde replik när Maria Abrahamsson påstod att Sverige är det land som har gått längst när det gäller att skapa ekonomiska förutsättningar för att ansvariga vid en olycka i en kärnteknisk anläggning ska kunna ta det ansvaret. Det betyder att man från regeringshåll inte värderar ansvarsgenombrottet till någonting.
Maria Abrahamsson påpekade att dessa 1 200 miljoner euro skulle vara mest. I Tyskland har man en garanti på 2 500 miljoner euro, det vill säga drygt dubbla beloppet. Påståendet att garantibeloppet skulle vara mest i Sverige är fel.
Det har under drygt en vecka förekommit ganska mycket kritik i medierna - i radio, tv, tidningar och i debatter - mot begreppet obegränsat ansvar. När vi debatterade frågan för knappt ett år sedan var mycket av den kritik vi hade mot begreppet obegränsat ansvar.
Vi tycker att det är ett sätt att föra medborgarna bakom ljuset att påstå att man lagstiftar om ett obegränsat ansvar när det i lagstiftningen är väldigt övertydligt begränsat.
Vore det inte dags att åtminstone skriva om den delen? Det är viktigt att politiken kommunicerar med medborgarna på ett sätt som medborgarna kan förstå. Man bör i stället ha en lag med ett begränsat ansvarstagande, eftersom det är vad det handlar om. Har ni inte tagit intryck av den kritiken?