Fru talman! Civilutskottets betänkande nr 16 behandlar ett dussin yrkanden från den allmänna motionsperioden om ersättnings- och insolvensrättsliga frågor.
I allt väsentligt gäller dessa motionsyrkanden sådant som utskottet tidigare har behandlat och avstyrkt, i flera fall med hänvisning till pågående arbete i Regeringskansliet. Utskottet ser inga skäl att frångå sina tidigare ställningstaganden och föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås.
Icke desto mindre är det på sin plats att komplettera med några klargöranden kopplade till reservationerna i betänkandet.
Alla följer vi räddningsarbetet i Japan, där kärnkraftskatastrofen är en av flera tragiska konsekvenser efter jordbävningen med efterföljande tsunami som har drabbat det japanska folket.
Därför är det nästan en händelse som ser ut som en tanke att Vänstern och Miljöpartiet på nytt har begärt ett i princip obegränsat ansvar för reaktorägarna. Det vill man åstadkomma genom att alla bolag inom den svenska kärnkraftsindustrin ska bli solidariskt ansvariga för varandras skulder i händelse av en kärnkraftsolycka, så kallat ansvarsgenombrott. För så har man det i Tyskland, framhålls det i Vänsterpartiets motion, och vi hörde det från Miljöpartiet här i kammaren.
Fru talman! Sverige ligger redan i topp i världen när det gäller att kräva ut ekonomiskt ansvar för reaktorinnehavare. De flesta länder som har kärnkraft har valt att begränsa ansvaret till minimibeloppet som Pariskonventionen kräver, det vill säga 700 miljoner euro.
I Sverige går vi längre och kräver, enligt den nya lag om obegränsat ansvar som riksdagen antog så sent som förra sommaren, att reaktorinnehavarna tecknar försäkring eller ställer finansiell säkerhet på sammanlagt 1,2 miljarder euro, mer än 12 miljarder kronor. Det är det högsta belopp som det för närvarande har ansetts meningsfullt att kräva av bolagen, med undantag för Vänstern och Miljöpartiet.
Samtidigt ska man komma ihåg att det obegränsade ansvaret för ägarna till viss del är en illusion. När bolagens egna tillgångar och utställda säkerheter är förbrukade finns det inget mer att ta oavsett vilka regler man har om att ansvaret ska vara obegränsat. Därför är det kraven på beloppsmässig säkerhet som är det avgörande, och där ligger som sagt var Sverige redan i topp i världen.
Tyskland är ett specialfall. Den tyska staten har som villkor för reaktortillstånd krävt att alla bolag inom kärnkraftskoncernen - dotterbolag såväl som moderbolag - ska teckna ömsesidiga solidaritetsförklaringar. Det är det som i Västerns motion kallas ansvarsgenombrott. Men i Sverige är tillståndet redan utdelat och kan inte i efterhand villkoras i syfte att tvinga på bolagen solidariskt betalningsansvar.
Fru talman! Riksdagen har nyligen beslutat att strama upp regelverket för när försäkringsbolag får begära in samtycke i akt och mening att vaska fram integritetskänsliga hälsouppgifter.
Från och med den första juli i år får samtycket inte som hittills inhämtas slentrianmässigt utan bara om det av någon särskild anledning är nödvändigt för försäkringsprövningen. Före jul konstaterade en enig riksdag att detta innebär förstärkt integritetsskydd på försäkringsområdet. Det får särskild betydelse när det gäller barnen.
Av hänsyn till försäkringskollektivets intresse att inte belastas av alltför höga premier är det i och för sig rimligt, och en bärande försäkringsrättslig princip, att en försäkringsgivare kan neka teckna försäkring där risken för att försäkringen ska falla ut är mycket stor. I sådana fall kan, som också framhålls i Vänsterns, Miljöpartiets och Socialdemokraternas reservation, försäkringstagaren vända sig till ett annat bolag - det är lösningen på problemet - och där begära att få en försäkring, kanske med en förhöjd premie som motsvarar den högre risken. Det är så försäkringsrätten fungerar.
Regeringen har hur som helst aviserat en översyn av rätten att teckna personförsäkringar och då särskilt barnförsäkringar. I det läget har jag väldigt svårt att se att riksdagen kan göra någonting annat än att avstyrka motionen och reservationen.
Detsamma gäller motionsyrkandet angående trafikskadeersättning till barn, där motionärerna vill ha en mer schablonmässig bedömning av vilka ersättningsbelopp som ska utgå i stället för den individuella prövning av barnets framtida inkomstförlust som i vissa fall nu tillämpas. I detta fall pågår redan ett beredningsarbete inom Socialdepartementet, och precis som utskottet säger bör det arbetet inte föregripas av riksdagen.
Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden.
I detta anförande instämde Thomas Finnborg (M).