Fru talman! Jag har ställt frågor till de två tidigare företrädarna för partierna i regeringskoalitionen och dem som är ansvariga för den lagstiftning vi har när det gäller ersättningsvillkoren vid en eventuell kärnteknisk olycka i Sverige. Jag vill därför ställa frågan även till Per Lodenius om det inte är så att den period som har gått - det är inte riktigt ett år - och kanske framför allt i skuggan av den olycka som har hänt i Japan gör att man kan börja fundera över formuleringen "obegränsat ansvar". Hur kommunicerar man det när ansvaret ändå så tydligt är begränsat?
Nu säger man att det är obegränsat för reaktorägaren, men som jag redogjorde för i mitt anförande har vi ju ett ägarbolag i var och en av de tre kärnkraftsanläggningarna, om vi nu håller oss till dem i diskussionen.
Det finns andra kärntekniska anläggningar, men låt oss hålla oss till dessa i första hand. Dessa bolag har inte andra tillgångar än just reaktoranläggningen, som efter en olycka inte torde ha något större värde. Andra tillgångar är det som ska säkerställas antingen försäkringsvägen, som Per Lodenius påpekade, eller på något annat sätt. Det ska garanteras av någon, försäkringsbolag eller ägarna. Det är ändå begränsade möjligheter till ersättning.
När vi vet att skillnaden mellan de här beloppen och dem som är aktuella är så oändligt stor tycker jag att begreppet "obegränsat ansvar" är väldigt märkligt. 12 miljarder eller i någonting i den storleksordningen, säger man, och det kanske finns andra tillgångar i företaget. Men när det handlar om hundratals miljarder i verkligheten tycker jag att det är märkligt.