Fru talman! Det sista påståendet är lite märkligt. När det gäller lagstiftningen enligt Reach för gifter har vi till och med en kölista. Där sker en ständig förändring. Företag som har fått tillstånd att använda vissa preparat får lov att ta bort dem allteftersom man flyttar fram positionerna. Varför skulle man inte kunna göra det på andra områden? Det gör vi när det gäller gränsvärden i livsmedel. Vi har på alla möjliga områden lagstiftning där vi förändrar allteftersom vi lär oss. Det vore inte konstigt att göra det här också.
Vi förespråkar ingen illusion. Det är ni som förespråkar illusionen. Vi vill ta bort beteckningen obegränsat ansvar. Vi hävdar inte att ett ansvarsgenombrott är ett obegränsat ansvar. Vi använder inte den formuleringen.
Vi talar om ett ansvarsgenombrott. Naturligtvis vet vi att företagen har begränsade tillgångar. Självklart kommer man även efter ett ansvarsgenombrott att ha begränsade resurser att ställa till förfogande.
Dessutom tycker vi - detta förde vi fram när lagen i fråga antogs - att det beträffande de 1 200 miljoner euro som nämns i lagen borde vara samma belopp som i Tyskland. Vi förstår inte varför det ska vara skillnad mellan villkoren för en tysk ägare att driva en reaktor i Sverige och villkoren för en svensk ägare att driva en reaktor i Tyskland. Det tycker vi är ett politiskt ingripande i marknadsekonomin som det är svårt att förstå.
I takt med att kablar byggs mellan vår del av världen, den nordiska kontinenten, och Europa kommer mer och mer el att kunna skickas fram och tillbaka. Då borde de ekonomiska villkoren för att driva kärnreaktorer vara något så när likartade.
Jag tycker fortfarande att ni måste tänka på begreppet "obegränsat ansvar". Att kommunicera det fungerar inte. Vi försöker inte kommunicera någon illusion, utan vi försöker tala om de faktiska tillgångar som finns för att användas vid en olycka.